Jag känner två sorters ryssar: de som bor kvar i landet - och de som flytt. Eller flyttat ut.
De är alla vänliga, välutbildade, sociala, ömmar för familjen om än inte för den ryska staten och dess krigspolitik. De som bor kvar i Ryssland och har en smula pengar, köper loss sina söner från militärtjänsten eftersom de vet att den ryska armén är långt farligare för de egna soldaterna än för fienden. Pennalism och självmord är tragiskt förekommande, men nämns naturligtvis inte de Putinkontrollerade massmedierna. I dagens upphaussade ryskchauvinistiska stämning vore det liktydigt med landsförräderi. Vem vill svika nu när vi är på väg att ta tillbaka vårt älskade Krim? Kanske hela det vackra och bördiga Ukraina?
De ryssar jag känner som bosatt sig utomlands, företrädesvis Tyskland eller USA skäms för det nya Ryssland, för dess politiska ledning, för byråkratin, för okunniga tjänstemän, nästan undantagslöst ohederliga.
Dessa ryssar är i viss mån medskyldiga till läget i landet. De kunde ha stannat kvar och med sin intelligens och kunnande hjälpt till att utveckla Ryssland mot öppenhet och demokrati. Istället är de en del av den enorma "brain drain" som åderlåtit Ryssland och gjort det till en nation av disfunktionella.
De som bor kvar i landet skäms också. De vet att Putin och storryssarnas ömmande för rysk-etniska minoriteter i Ukraina och andra f d sovjetrepubliker är högst ihåligt. Ryska staten är urusel på att ta hand om sina egna medborgare inom landet. Pensionerna är låga, åldringsvården är närmast obefintlig.
Jag sitter just nu uppe i den svenska fjällvärlden. Enbart i Vilhelmina finns fem-sex servicehus eller äldreboende - på 7 200 invånare. I Moskva finns – sju! På 14 miljoner invånare varav kanske sex miljoner är ålders- eller sjukpensionärer.
Mina vänner i Moskva ropar inte ut sin vrede – jo, de deltog i de stora demonstrationerna mot valfusket i det senaste parlamentsvalet, det är sant. Men i brist på makt och inflytande vänder de sin vrede och förtvivlan inåt och blir passiva medborgare i ett land där staten för länge sedan förlorat kontakten med sitt folk.
Fast inte helt: Vodkan är fortfarande billig, statskontrollerad. Och nöjet att se och höra Putin orera i TV om det hotande västerlandet och ukrainska nazister kan man se helt gratis.