Pjäsen utspelar sig på en BB-avdelning som isolerats på grund av att en epidemi brutit ut. På avdelningen finns sex kvinnor och de slår ihjäl tiden med att berätta historier ur sina liv. Inspirerade av Decamerone blir det tio berättelser om dagen.
Det handlar om allt från den första kärleken, förförelse, till att bli övergiven, kärlek i löjliga situationer, satmaror, otrohet och svartsjuka, våldtäktsmän och deras offer, hämnd och lycka.
– Det är ett projekt där alla här i huset hamnar på scen. Några kommer också utifrån och sedan har vi även några debutanter, säger Carina Henriksson.
En av debutanterna är Sanne Kangas, 22 år, som spelar den unga kvinnan "Zina".
– Det är en tjej som är arbetslös och bostadslös, en rebell, är hennes korta beskrivning.
Sanne Kangas hade två repliker i en skolpjäs när hon var tio år gammal. Det är hennes scenvana. Teatervanan är desto större. På Tornedalsteatern sköter hon kostymerna.
– Jag är uppväxt med Tornedalsteatern. Mina föräldrar var engagerade i teatern och som barn satt jag under ljusbordet och klippte konfetti.
Om en framtid som skådespelare säger hon:
– Har väl ambitioner åt det hållet, men teaterhögskola har jag ännu inte tänkt mig.
Kvinnornas Decamerone är skriven av ryskan Julia Voznesenskaja och för dramatiseringen står Catarina Gnosspelius , som vann förstapris med pjäsen vid Nordiska kvinnoteaterfestivalen i Torneå 1999.
Julia Voznesenskaja , 74 år, använde i sin debutroman sjukhusmiljön för att beskriva det sovjetiska samhället och kvinnornas situation. Hon var en ständig rebell gentemot det sovjetiska samhället och dess konformitet. På 1980-talet emigrerade hon till Västtyskland och är nu bosatt i Berlin.