Mitt i kallaste januari startar Kreml charmoffensiv mot oss västjournalister.
Alla korrespondenter i Moskva bjuds in till mottagning med utrikesministern i UD:s stora villa vid Spiridovnovkaavenyn.
Utrikesministern i Ryssland heter Lavrov. Han syns ibland i rysk tv. Om det är internationell storkris ger tv honom tre minuter.
Om ingen kris, bara en minut eller ingen alls. Rysslands socialminister - naturligtvis en kvinna - brukar få tjugo sekunder.
President Putin ges alltid tio minuter, regeringschefen Medvedjev sex. Efter detta reklam för lugnande piller.
Psykofarmaka och Lexusbilar.
En mottagning i ryska UD:s paradvilla är ett evenemang i stor stil. Kontroll av legitimationer och inbjudningskort, men inte mer strikt än att en tjetjensk rebell eller maffiaboss enkelt kunde smuggla in en dynamitladdning.
Jag var enda skandinaven vid mottagningen. Var är alla svenskar i Moskva?
Alla andra korrespondenter var bulgarer eller syrier eller ryska lokalanställda vid AP eller New York Times.
Syrierna och de snitsiga unga ryska reportrarna drack mineralvatten, bulgarerna vodka, fast i mindre glas. Det är dagens nya Ryssland. Mycket vodka, men i minimala glas.
Officiella politiska mottagningar i Moskva ger mig frossa. Jag ställer alltid fel frågor.
Statsminister Ingvar Carlsson kom till Moskva efter att man upptäckt att de ryska ubåtarna tydligen varit minkar.
- Ska du be ryssarna om ursäkt nu, undrade jag.
Ingvar Carlsson blev sur.
Senare kom statsminister Göran Persson till Moskva och bjöd premiärminister Primakov till Sverige.
- Vet du inte om att president Jeltsin ska sparka Primakov om en vecka, undrade jag.
Göran Persson blev sur.
Som alla tippat sparkades Primakov inom en vecka.
Statsminister Carl Bildt blev inte sur. Han fick sitta i en riktig sovjetisk pamplimousin mitt i Moskvas Arbatdistrikt. V8-motor, trehundra hästar, gardiner, plysch. President Jeltsin hade snott den av Gorbatjov efter Sovjets fall.
- Hur verkar den, undrade jag.
- Ett riktigt raggaråk. Det skulle man ha hemma!
Nu stod jag med utrikesminister Lavrov, stormakten Rysslands utrikesminister. Ett elegant salongsbord med delikatesser, vin, vodka. Lavrov inom en halvmeter. Han ser ut som en gammeldags svensk folkskolerektor, mild, bildad, korrekt, ironisk.
Han blev sur. Jag frågade om Wallenberg. Fanns det något nytt i det gamla fallet?
- Absolut ingenting! Allt vi vet har vi rapporterat till er egen utrikesminister, herr Bildt!
Ett par syrier i svarta kostymer trängde sig fram till utrikesministern. Denne verkade nu gladare, fast ironisk.
Sedan pulsade jag ut i vintersnön i Moskva. Jag fick lift vid Stora Trädgårdsringen av en uzbekisk bygghandlare som jobbade extra med taxi.
Ville han inte hem till det varma Uzbekistan istället för det vidriga, vinterkalla Moskva?
- Moskva, sa han. Jag älskar Moskva! Jag reser aldrig hem till Uzbekistan om jag slipper!