"Hälsa och kyss barnen. Vi återses i himlen... Din Fritz", skrev en sjöman till de sina 1911. Brevet stoppade han i en flaska som han slängde i havet nära Vinga fyr. Fritz tog för givet att den svåra storm som rasade där i november 1911 skulle ta hans liv men skeppet räddades.
Flaskposten är en av många spännande aktstycken som återges i Lars Göran Nilssons och Anders Nylunds praktvolym Sjörapporten, en sakrik och spännande genomgång av de 35 svenska fyrplatser som varje morgon - sedan 1939 - nämns i radion.
Nilsson berättar anekdotiskt om Sjörapportens historia och Nylund belyser fyrarnas utveckling sedan 1500-talet. I Sverige är för närvarande drygt 2 000 fyrar är i bruk.
Så tar oss författarna med på en resa runt landets kuster, från norra Bohuslän till översta delen av Bottenviken. Varje fyrplats beskrivs geografiskt och med hjälp av vackra, verbala naturbilder. Så följer ett historiskt avsnitt om förlisningar, svåra stormar, räddningsaktioner och märkvärdigheter på platsen. Det hela avslutas med en vindros som visar hur det blåser vid fyren, en sorts väderstatistik.
Hur ska man då navigera i denna omfångsrika volym?
Man kan förstås gå på namnen, många klingar lockande vackert: Harstena i Gryts skärgård (där man förr fiskade mycket ål), Bjuröklubb (som "likt en svärdsfisk skjuter ut i Bottenviken" vid Skelleftekusten) och Rödkallen (med sin bevarade stenlabyrint i Lule skärgård).
Eller man kan leta efter egna fyrar i boken, sådana man själv besökt. Vi kom en gång till Naven i Vänern, nära Kållandsö. Där speglade sig ett gammalt vackert bostadshus i kvällsljuset. På taket stod fyren. Och så är det fortfarande, ser jag i boken.
Eller man kan bara bläddra och se var man hamnar. Då är det som när man går in i ett lexikon och hela tiden hittar nya oemotståndliga slagord. Vi läser om vågberg, cykloner, skeppsbränder, havsströmmar, sälklubbning, fiskekapell, isbrytning, kapningar, väldiga vågberg, oljespill, fågelskådning, tjocka och sjörök, u-båtskrig, vindsnurror osv. Materialet är mycket underhållande och mångsidigt, framvaskat ur tusen arkiv och böcker och klart folkbildande.
Däremot är det nog inte någon bra idé att släpa med sig Sjörapporten när man ska besöka fyrarna. Boken är tung, omfångsrik, bitvis grandiost illustrerad och svårfraktad, dvs som gjord för hemmabruk i läsfåtöljen.