Rubens dröm lever vidare
På 60-talet kom Ruben Marks från Portugal till Sverige för att utbilda sig till gymnastikdirektör. Och Marquez kom att lägga grunden för ett arv som levt kvar långt efter att han flyttade tillbaka till Portugal- Luleå rytmik och balett som firar 40 år.
Foto: Kurt Engström
Och efter avslutad utbildning hamnade han i Kalix tack vare en studiekamrat och stannade där mellan 1964 och 1966.
Redan då hade Ruben Marks påbörjat vad som sedan skulle komma att bli hans arv i Sverige - Luleå balett och rytmik.
- Jag hade börjat undervisa i jazzdanstekniker i Luleå och 1967 bildade jag Luleå balett och dansinstitut. Jag tyckte att det skulle vara bra med något mer organiserat i klassisk och modern dans. Det fanns nästan ingenting i Luleå då, säger Marks (född Marques).
Han fick snabbt ganska många elever och 1969 bildades Luleå rytmik och balett som en stödförening som skulle stötta verksamheten och i år firar den 40 år, som NSD berättat om tidigare. I början hade Marks runt 250 elever och i dag har verksamheten växt till cirka 900 elever. Och i helgen hålls både en fest och en föreställning, Flickan med svavelstickorna, som gjorts av de professionella dansare som startat sin karriär i föreningen.
- Det fanns ju hela tiden en pedagogisk tanke bakom undervisningen och det är underbart att de håller på ännu. Jag är tacksam över att så många har fortsatt att arbeta på min dröm. Jag är stolt över det, säger Marks.
Själv lämnade han Sverige 1973. Tanken var att han bara skulle lämna landet för att förkovra sig och komma tillbaka efter något år. Så blev det inte. Ödet ville annat. Bland annat blev det uppror mot diktaturen som styrde hemlandet Portugal, juntan föll och Marks fick uppdraget att bygga upp ett dansinstitut i Lissabon.
- Livsomständigheterna styr man inte över. Jag tänkte ju att jag bara skulle vara borta i två eller tre år och så hände allt detta. Sedan startade jag mitt eget danskompani och vi turnerade mycket - det blev Grekland, Tyskland och allt möjligt, säger han.
Så småningom flyttade han till Porto, där han undervisade i konsthistoria och estetisk filosofi, samtidigt som han skrev poesi och fortsatt e med dansen. Och allt har alltid integrerats i varandra.
- Det var självklart för mig. Jag var inriktad på att blanda konstarterna redan då, för det ger en helhet som jag tycker är givande. I dag är det ju vanligt att man blandar text och andra media i dansen, så jag var nog ganska tidigt ute, säger Marks.
Idag är han pensionerad från arbetet på universitetet, men driver sitt eget kompani, Dance Norte, som koreograf.
- I januari ska jag sätta upp en stor föreställning om konstnären Camile Claudel. Hon var Auguste Rodins älskarinna och jag har länge velat göra något om hennes liv. Hon är alltför bortglömd och det är ju först på senare tid som man förstått hur viktig hon var för Rodin. Det var ju till exempel hon som gjorde händerna och fötterna i Rondins berömda verk Helvetets port, säger Marks.
Även en bok är på gång, Dansens andra språk, som han faktiskt började skriva på redan under tiden i Sverige.
- Den handlar inte så mycket om dans. Det är en poetisk prosa om kvinnor och kärlek, säger Marks och ler.
Men dans finns förstås med, i form av bilder från några av hans föreställningar och författaren Mário Cláudio, som fick Pessoa-priset 2004 och av många i Portugal hålls som lika stor som självaste Saramago, har skrivit förordet.
- Det skulle vara trevligt att få ge ut den här också. Och så skulle det förstås vara roligt att komma hit med mitt kompani, men det är nog alldeles för dyrt.
Så jobbar vi med nyheter