Så, vi har en ny Salander i stan. Noomi Rapace får ursäkta men Rooney Mara är så lyckad att den svenska versionen av hackerdrottningen bleknar. Tack och lov har vi också en ny Mikael Blomkvist. Daniel Craig gör honom helt perfekt, nedtonad men karismatisk, skarp och charmig. Kemin funkar finfint mellan huvudpersonerna vilket är filmens största styrka. Äntligen tror man på deras kärlekshistoria.
Sedan är det naturligtvis fullkomligt bisarrt att se Rooney Mara köra motorcykel vid Slussen i Stockholm och att det dyker upp en svensk skådis var och varannan minut i detta Hollywood-spektakel.
I David Finchers händer blir det nämligen tydligare än någonsin att detta är just ett svenskt äventyr. Som en annan Colin Nutley går han bananas och låter Lisbeth och Mikael röra sig i en miljö där löpsedlar, telefonoperatörer, matkassar och skyltar är på svenska.
Han riktigt frossar i svensk vinterkyla och ljus och fräsch inredning. Det är surrealism på hög nivå.
Men detta är förmodligen inget som den internationella publiken kommer att bry sig ett skvatt om eller ens reagera på. Ica-påsar och den där mjuka Telia-rösten blir mest en slags intern humor, liksom all märklig svengelska som pratas.
Att Rooney Mara låter som en blandning av en rysk immigrant i USA och den svenske kocken i Mupparna och ändå övertygar i rollen säger väl en del om hur bra hon faktiskt är.
David Fincher gör helt enkelt en Laleh och tar i bästa Så mycket bättre-anda originalet och gör den till sin. Här finns drag både från Zodiac och Fight club - en i grunden svårberättad, spretig historia med flera början och flera slut och en ganska tramsig deckargåta. Som dock däremellan laddas med spänning, obehag, Enyas Sail away som psykopatmuzak, kanonskådisar och tempo - och blir en angelägenhet för även den mest Millennium-mätta.
Det är bara att hoppas att David Fincher och de andra återvänder till Stieg Larssons universum. En man som har lyckats göra sprängstoff av något så osexigt som Facebook är förmodligen precis vad som behövs för att sätta sprätt på rättegångsdramatiken i upplösningen av Salanders drama.