46, 141, 180, 194, 264, 297, 359 …
Det är numren på de sidor där den hett hugade hittar några av de smaskigaste avsnitten i Agnar Mykles beryktade bok, nu i nyutgåva 60 år efter det ursprungliga utgivningen.
På de sidorna och några till klargörs i klarspråk hur den unga huvudpersonen med händer, mun och kön kompetensutvecklar sig i kopulerandets konst. I fråga om frispråkighet matchar Mykle både 1960-talets orgie av porrnoveller och nutidens alltmer ogenerade skildringar i böcker och på film.
När boken kom ut i Norge 1956 var det en prydare tid, med såväl läsekrets som samhälle mindre avtrubbade och redo. Uppståndelsen blev enorm och boken förbjuden. Både författare och förlag ställdes inför rätta för osedlighet. Sedan boken släppts fri igen var försäljningssuccén förstås given.
Upprördheten gällde inte bara den inträngande beskrivningen av erotikens eld och nöje. Mykle ansågs också ha använt (igen)kända personer som förebilder för sin historias gestalter.
Själv känns han igen i huvudpersonen Ask Burlefot. Som 23-åring kommer denne till Bergen för att studera ekonomi och där blir han också organiserad socialist. I de kretsarna lär han sig tilltalande sanningar som att ”sysslolösheten är roten till allt gott” och ”en socialist främsta uppgift är att förarga”.
I den andan är boken skriven.
Redan när Burlefot når Bergen har han gjort två äldre kvinnor med barn. Den andra graviditeten har fått honom att vässa rakkniven för att skära av sig manslemmen. Han har hejdat sig, men i fortsättningen vidtar han preventiva åtgärder. Erotikens eggelse kan han inte stå emot, men hans stora skräck är att förlora sin frihet. Som en kamrat formulerar det: ”Varför måste vi absolut ÄLSKA varje gång vi älskar?”
Ändå drömmer han om den röda rubinen, sinnebilden för hans innersta längtan efter glädjen utan svek, den sanna samhörigheten, den eviga kärlek som undflyr honom.
Längs raddan med ligg kommer insikten att den kropparnas förening som han trott vara målet bara är medlet. Han har trott vällusten är allt, men förstår så småningom att det bara är dörren in till någonting mer. Plötsligt en glimt av den röda rubinen.
Men notera nu noga:
Det är ett misstag att tro att Mykles bok bara är ett erotiskt och ekivokt epos.
Helheten är en utomordentligt formulerad roman om en typisk ung individs långsamma uppvaknande och utveckling – från blyg, ibland brutal, förvirrad, rotlös och svekfull till begynnande mognad. Tack och lov finns hopp också för primitiva unga män.
Inte minst blir berättelsen extra glänsande tack vare att den är som juvelbeströdd med humoristiska infall och detaljer.
Det är storslaget och mycket läsvärt.
Ännu glimrar den röda rubinen.