När Svante Lindqvist gjorde lumpen tog han tåget ner till Zornjuryn i Österbybruk. Han kom tillbaka som riksspelman, med silvermärke.
2011 fick han även guldmärket, som första norrbottning genom tiderna.
– Riksspelman får man kämpa sig till, och spela framför en jury. Guldmärket tilldelas man. Skillnaden är att jag var 18 år, och det är när man är ung som man behöver de starkaste applåderna.
Den första juni i år blev Svante Lindqvist svårt sjuk. Efter en hjärtoperation tillstötte komplikationer som bland annat gjorde honom förlamad på vänster sida.
– Då ringde Bengan Janson, en av mina stora idoler och en enastående stor musiker. ”Vi sätter upp ett mål”, sa han, och vi bestämde oss för att spela någonting tillsammans.
– Det har varit viktigt att komma igång med spelandet, men också lite skräckinjagande, erkänner Svante som berättar att första gången efter operationen som han provade spela igen var den 22 juni.
– Det har varit svårt. Men man har inte rätt att låta bli. Och det är jätteroligt om det kommer folk.
Tiden efter operationen har gett honom en annan syn på livet:
– Det är med en oerhörd tacksamhet som jag närmar mig saker och ting. Familj, jobb, spelandet – tacksamhet är det som genomsyrar allt.
Det blir alltså två konserter, en i Siknäs och en i Kulturens hus i Luleå, den 15 och 16 november.
– Det blir Allan Edwall, Olle Adophson, Bengan Janson och Svante Lindqvist, jag hoppas jag kan spela lite swing – och sen blir det folkmusik, naturligtvis.
Och publiken får höra mer av Svante Lindqvist framöver:
– J P Nyströms har ju också 40-årsjubileum, och vi ska göra några konserter i slutet av november som vi återkommer till. Men nu kör vi det här först.