Retrospektiv från Ryssland
Sedan 1993 har Kenneth Mikko rest i Ryssland med sin kamera. I morgon öppnar han sin första separatutställning i Stadshuset i Kiruna och den är en retrospektiv över åren i Ryssland.
Foto:
- Det är min första separatutställning. Jag fick ett stipendium från konstnärsfonden som gjorde det möjligt att visa bilderna i en utställning. Sedan nappade Kiruna konstgille och det var optimalt eftersom Archangelsk är Kirunas vänort, säger Mikko som själv har vuxit upp i Kiruna.
Fotografierna han ställer ut har tidigare publicerats i hans böcker eller i tidskrifter.
Utställningen har inte något uttalat tema, men Mikko kan ändå se några stämningar som ofta återkommer i bilderna han valt ut.
- Det är svårt att göra något tema i en sån här retrospektiv när bilderna kommer från så olika tidpunkter. Men det finns en stämning av kollektivismen som fortfarande lever kvar och det gillar jag. Sedan finns en naken mänsklighet, en slags oförstörd mänsklighet mitt i skiten, säger Mikko om sina dokumentära bilder.
Mikko citerar jazzmusikern och filosofen Vladimir Reszitsky när han beskriver "sitt" Ryssland.
- Det är rosen på soptippen. Jag tror att det är ett ganska bra koncentrat av mina bilder. När jag började resa i Ryssland hade det inte hunnit hända så mycket och bilderna är ett tidsdokument. Men det handlar också om en avdemonisering av Ryssland. Det finns fortfarande fördomar om ryssar. Ledningen i landet är förstås skrämmande och det finns en skepsis mot den. Å andra sidan så är det ju fler och fler ryssar som besöker oss. Så det går sakta men säkert framåt på ett mellanfolkligt plan.
På det mellanstatliga planet händer dock alltför lite, menar Mikko. Norge har lagt beslag på utbytet med Ryssland, medan Sverige knappt har något.
- Sverige ligger efter där och har aldrig engagerat sig. I början inrättades väl någon tjänst på länsstyrelsen, men det har aldrig hänt något, medan Norge satsar 30 till 40 tjänster. Det som finns är väl något konstprojekt... Och nu när Sverige är ordförandeland i Barentsrådet så märks det inte, säger Mikko.
Själv åker han fortfarande regelbundet till nordvästra Ryssland och försöker att bidra med kontakter mellan länderna.
- Jag åker två eller tre gånger per år och i höst hoppas jag kunna stanna lite längre. Det är ju ett fascinerande land.
Så jobbar vi med nyheter