Resa i Norrland för 250 år sedan
Att resa i Norrland var ingen lätt sak för ett par sekler sedan. Hans Olov Ohlson har läst en reseskildring som skrevs av Abraham Hülphers långt före asfalt och dubbelfiliga motorvägar.
Att färdas genom norra Sverige för 250 år sedan innebar bland annat många svåra och tids-ödande passeringar av älvar och vattendrag.
"Piteåelfwen war näst Ångermanån den bredaste passage wi haft", skriver Hülphers. "Öfwerfarten skedde på 20 min. Bönderne sade, at sundet wore 1 800 alnar, men tycktes snarare wara så många famnar."
Vid den numera sekundsnabba E4-överfarten av Aleån såg det helt annorlunda ut på den tiden:
"Wid Ersnäs war den största bro, som man någonsin sedt, öfwer en stor å men widlyftig myra, som geck näst intill hafssjön (...) Siutsbonden sade, at den wore öfwer 2 000 al."
En kontrollmätning vid återfärden visade att den var 1 430 alnar lång och åtta alnar bred. Den var byggd av mer än 4 240 stockar.
"Således är thenne största bro, som finns i hela Norrland."
Också på andra sätt var det svårt att färdas.
Luleå var 1758 "en af de minsta städer i Wästerbotn" med högst 700 själar och "gatorne, som icke woro stenlagde, woro ganska snede". Än värre blev det på den fortsatta färden till Gammelstad:
"Wägen war för den myckna sand, som stod öfwer hiulsnafwet, den besvärligaste i hela Wästerbotn. En afrätsplats ock galge war nära intill wägen, men tiufwen, som blifwit hängd, sades vara ifrån Norje."
Om det som på tiden var norra Västerbotten lär sig Hülphers också att där är "nästan lika liust både natt ock dag, allenast solen ej wärmer, men i Öf. Calix sockn skall den på bergen kuna skådas hela nätterna."
Också ett kvarts millennium före IKEA:s etablering kom ryssar för att handla i Torneå, "den stad, som af alle i Sverje är längst up emot Norrpolen belägen". De bytte lin, hampa, läder och talg mot bland annat fisk, skinn och tjära. Just tjära var den främsta saluvaran, även i Kalix och Luleå - och "bästa handeln sker, då öl och bränwin af köpmannen kan hållas till hands".
För att främja kommunikationen med människorna försökte Hülphers lära sig det lokala språket, eftersom han märkte att "det längre man kom upp, desto mera bröto folket på finskan" - men det blev inte mycket mer än "Ä ymmere mie somi/jag förstår ej finska".
På vissa ställen var också svenskan svår:
"Uti ingen socken lärer sämre talas swänska än i Rånö. Det war oss omöijligt at förstå, hwad folket talade".
I Sangis däremot, "sista byn i Calix (...) talte bönderne den bästa swenskan".
Abraham Abrahamsson Hülphers gjorde fler Norrlandsresor, vilka bland annat resulterade i topografiska beskrivningar av Norrland 1775-1797.
Norrlandsresan för 250 år sedan varade från den 28 juni till den 24 augusti.
Det var en sommarresa som var både intensiv och komplicerad, då sällskapet under åtta veckor "färdades över 39 bredare ock mindre elfwar och färgesund".
Så jobbar vi med nyheter