"Den som vill se mig hängd får själv hålla i skaftet." Den formuleringen hörde jag citerad när jag var ung journalist och ännu mer obildad än i dag.
Mina äldre arbetskamrater på NSD citerade en före detta kollega med stor munterhet. Dessa äldre lärde mig mycket, inte minst att tänka på orden och vårda språket.
Senare lärde jag mig ordet katakres, som står just för den ofta komiska blandningen av metaforer, eller bilder.
Minnena återkommer när jag läser en recension av boken om Håkan "Parente(s)en" Juholt på kultursidan i en kvällstidning närstående hans parti.
I texten står det att partiledningen med Sven-Erik Österberg i spetsen "kickat ut honom till rovdjuren" - med fortsättningen att det "absurt nog" var LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin "som höll i yxan."
Något senare står det att om Juholt bara "haft en tusendel av Bildts teflon hade han stillat stormarna", men "i stället lade han sig ner, bad alla bita honom i strupen" och "därmed var loppet kört."
I forna tiders betygssystem hade den skrivningen gett AB BC.