Nu kör SVT Sápmi en egenproducerad serie om renskötare, en som heter just "Renskötarna". Om tittare i Nordsverige väntat sig problemtyngda avsnitt och tittare i Sydsverige exotiska, så har ingendera förväntningarna infriats. Ja, exotiskt blir det väl alltid med fjäll och renar för den ovane tittaren, förstås.
I stället har Per-Josef Idivuoma, Ken Are Bongo, August Sandström, Joanna Lindqvist och hela ensemblen under produktionsbolaget Massa media framställt en förtjusande sak med underbara människor till stämningsfull bakgrundsmusik som en gång i tiden komponerats helt utan samband med renskötsel. Hatten av för denna serie!
Så kortfattat rescenserar jag, för i stället vill jag protestera mot ett modernt påfund vid produktionen av nordiska tv-serier, ett påfund som Massa media alternativt SVT anslutit sig till: bildformatet.
När tv-systemet slutade med det gamla skärmformatet 4 i bredd gånger 3 i höjd (som hade utgått från celluloidfilmens bildrutors storleksförhållande 1,33:1) och övergick till 16:9 för att efterlikna den moderna biografstandardens vidfilm, så passade med ens de flesta moderna filmer i tv-rutorna. De fyllde ut hela skärmen. Äldre filmer i det gamla formatet förlorade inte på det, de fyllde ut skärmen på höjden men inte på bredden.
Men ett undantag fanns – både i det gamla tv-systemet och i det nya – en del biofilmer var inspelade i ännu bredare bildformat för att åstadkomma överdådiga scener på stora dukar. (För enkelhets skull sammanfattar jag dessa bredare format i begreppet scope, efter systemet cinemascope med bredd till höjd-förhållandet 2,4:1 ungefär.) När dessa filmer visas på en tv-ruta, kan de förstås inte fylla ut skärmen utan att bli förvrängda. Det blir svarta fält på skärmen över och under filmbilden.
Detta onödiga problem hade kunnat undvikas, om man för tjugo år sedan bestämt sig för att inte gå över från gamla tv:s 4:3-skärmar till 16:9 utan en gång för alla till skärmar som hade återgivit alla bioformaten någorlunda riktigt. I klartext: till skärmar med måtten 2,4:1 (eller om man så vill: 21:9). Men platta skärmar var i början svindyra, så den självklara reformen gjorde man inte.
Nu lever vi med detta. Biofilmer i scope som gjorts för att bli större än vanliga filmer blir förminskade på teve. Men när produktioner görs av tv-bolag för att visas på tv – då finns över huvud taget ingen anledning att göra dem i något annat format än det, som tv-skärmarna är gjorda för. Emellertid har på senare år norska och danska tv-serier (senast "Follow the money") gjorts i scope. Och nu "Renskötarna" (som visas i formatet 2,2:1). Varför i hela friden?
Det går mode i kultursvängens alla hörn, men det är ett dåligt betyg på kulturutövare, när de gör trend av att snuva publiken på en del av konfekten.