Realist i en surrealistisk värld
Radioaktiva katter, flygande guldfiskar, ett cocktailparty inmurat i ostbågar. Är det bilder av ditt liv så är du i varje fall inte ensam.Sandy Skoglund kallas surrealist - själv benämner hon sig realist.
Foto: Sandy Skoglund
I hennes bilder rör sig människor genom fantastiska miljöer befolkade av radioaktiva katter, självlysande rävar eller svävande guldfiskar.
Det är lätt att tro att konstnären ägnat dagar åt att manipulera sina fotografier i datorn, men i själva verket ljuger bilderna.
Allt som syns i den drömlika scenografin finns på riktigt.
Bilderna fungerar som vrängda tableaux vivants där sådant vi vanligen förpassar till det övernaturligas domäner omvänt speglar verkligheten.
Bakom varje klick med kameran ligger flera års förberedelser.
- Många konstnärer arbetar med en stor stab av assistenter. Jag gör inte det. Jag har ingenting emot att arbeta med Photoshop, men varför blir man konstnär? För att sitta framför en dator eller för att arbeta med med konkreta material? För mig är poängen att arbeta med händerna, säger hon.
När Sandy Skoglunds konstnärliga bana tog sin början var Photoshop knappast aktuellt.
I en stor retroaktiv utställning på Mjellby konstmuseum visas nu verk från 1970-talet och fram till i dag. Museet i Halland är Halmstadsgruppens hem.
Under 1930-talet importerade konstnärskollektivet surrealismen till Sverige och Sandy Skoglund presenteras som en sentida arvtagare till pionjärer som Man Ray och Salvador Dalí.
Själv tycker hon att etiketten är aningen missvisande.
- Det är en halvsanning att kalla mig surrealist. Undermedvetet har jag säkert tagit djupa intryck av de tidiga surrealisternas banbrytande arbete. Men mina bilder kommer absolut inte från mina drömmar eller mitt undermedvetna, jag arbetar med verkligheten. Jag skulle vilja påstå att mitt arbete är väldigt realistiskt, men den amerikanska verkligheten har blivit surrealistisk, säger hon.
Sandy Skoglunds tidiga verk gör ett starkt visuellt intryck.
Ofta är själva poängen att använda föremål på ett sätt som avlägsnar dem från deras vardagliga funktion.
Kakor, majs och morötter förvandlas från mat till färg och form. Skillnaden mellan 70-talets stilleben och de scener Sandy Skoglund bygger i sina senare verk kan tyckas stor, men som en röd tråd genom hennes arbete löper en misstro mot världen så som den ter sig vid första ögonkastet.
- Om vi trodde att allt vi ser med våra ögon är den enda verklighet vi kan dela med varandra så tror jag att vi hade varit väldigt olyckliga varelser. Traditionellt sett har man betraktat fotografier som sanna vittnesmål. Den traditionen ville jag ifrågasätta redan i mina tidigaste bilder från 70-talet. Helt säkert i USA, men sannolikt i hela världen, kan man inte längre ta saker för vad de ser ut att vara.
Så jobbar vi med nyheter