I originalet tillkallar borgmästaren en flöjtspelare som lockar till sig råttorna som dränks i floden. När flöjtspelaren nekas betalning lämnar han staden i vrede. Senare återvänder han för att locka till sig stadens barn som förs bort.
När Piteå kammaropera i samarbete med Musikteaterverket nu ger sin tolkning av den gamla folksagan är en av beståndsdelarna den internationella succéoperan Into the little hill, skriven av britten George Benjamin 2006.
I Benjamins version är handlingen förlagd till samtiden. Borgmästaren är utbytt mot en minister. Berättelsen kompliceras av att ministerns dotter har en råtta som hon älskar över allt annat.
"Döda dem, de bits", skriker folkhopen. Plötsligt är råttorna inte bara råttor, utan får också ses som en bild av annat som skrämmer i vår tid, exempelvis terrorism.
- Det är ett ganska modernt tema som kan överföras på andra företeelser i samhället. Vill vi att politiker ska bomba alla som anses vara terrorister? Den moderna tolkningen tillför en ny dimension som vi tycker är spännande, säger Ola Beskow, regissör.
Föreställningen inleds med en introduktion av den gamla folksagan, till tonerna av Arnold Schönbergs Verklärte nacht.
- När man presenterar en modern opera tar det ofta ganska lång tid för publiken att förstå vad som händer. Därför har vi lagt till det här avsnittet i början, säger Ola Beskow.
Det gamla och det nya binds ihop av ett nykomponerat elektroakustiskt stycke av tonsättaren Tony Blomdahl. Trots att föreställningen består av tre delar är den inte längre än en timme totalt.
- Jag har aldrig varit med om något så kondenserat som Into the little hill. Man hinner berätta så mycket på så kort tid, utan att det känns stressat, säger Petter Sundkvist, dirigent.
I förställningen medverkar Norrbotten Neo samt ett antal frilansmusiker. Udda klanger från instrument som banjo, mandolin, cembalo, kontrabasklarinett och basetthorn utlovas.
Samtliga roller görs av Monica Danielson, mezzosopran, och Lisa Gustafsson, sopran.
- Vi sjunger i extrema lägen, långt ifrån varandra. Vi är båda vana vid att sjunga modern musik, men jag kan nog säga att det här är det svåraste jag har matat in i huvudet, säger Monica Danielson.
Ursprungligen fanns en idé om att inleda föreställningen med att visa Paul Wegeners klassiska stumfilmsversion av Råttfångaren i Hameln. En intensiv jakt på att hitta en filmkopia inleddes. I ett tyskt arkiv blev det slutligen napp. Kopian visade sig dock sakna både början och slut.
- Det var av så dålig kvalitet att den inte gick att använda. Det visade sig att de hade haft någon form av råttproblem i arkivet, säger Petter Sundkvist och skrattar.
En annan lösning hittades. Exakt vilken vill han inte avslöja, bara att stumfilmsestetiken behållits.
- Jag är nöjd med hur det blev. Men det var en ganska dramatisk process att komma dit.
Föreställningen har premiär i Piteå i kväll. Efter en turné i tre norrlandslän återkommer den till Norrbotten och Haparanda nästa fredag.