Rastlös resa mot försoning
En författare som hela tiden går i samma spår får dålig andedräkt, enligt Maria Zennström. Nio år efter sin prisade debutroman har hon skrivit en ny bok. Via Ryssland tar hon sig till Sverige.
Foto: Zaabi Behrer
Ändå är hon beredd att kasta sig iväg till St Petersburg för att ännu en gång försöka blir befruktad av en man hon knappt känner.
- Det är väldigt starka krafter. Det här med barn är en väldigt existentiell fråga, säger Maria Zennström.
Hon tycker det är svårt att enkelt sammanfatta vad hennes roman handlar om. Ändå har den en klar dramaturgi i skildringen av en kvinna som söker förklaringar till sin ambivalens inför det kroppsliga men också en försoning med den väg hennes liv tagit, och inte minst med en hatad och älskad mor.
Efter mycket prövande valde Maria Zennström att skriva sin roman i en litterärt hårt redigerad dagboksform. Men berättelsen har också en biografisk närhet till hennes eget liv.
- Jag har liknande erfarenheter. Det är ingen självbiografi, men heller inte helt och hållet en fiktion, jag använder mig av det jag ser och hör. Jag har en enorm tilltro till verkligheten som konstnärligt bärande. De detaljer jag behöver, ja allt, finns i verkligheten.
Även debutromanen Katarinas sovjetiska upplevelser skrev hon i jagform. Maria Zennström talar om sig själv som en försiktig författare. Medan omgivningen frågar varför hon väntat nio år med att ge ut sin andra roman säger hon själv att hon är glad över att hon överhuvudtaget kunnat skriva den. Den första arbetade hon med i sju år, och författare blev hon efter att först ha gått Filmhögskolan i Moskva på 1980-talet.
Någon riktig omväg var det inte. Även om hon studerade film tillägnade hon sig en estetik som hon nu använder sig av i sitt skrivande. Pedagogerna stod djupt förankrade i den ryska realismen och skickade ut sina studenter i verkligheten.
- "Lyssna och titta, allt det ni ser och hör kommer att vara hundra gånger bättre än det ni kan tänka ut." På något sätt är jag formad i det, det passar mig väldigt bra.
Debutromanen utspelas helt och hållet i Sovjet, hon skrev i bilder och scener, på många sätt som om hon hade arbetat med en film. Den nya romanen rymmer bilder från St Petersburg såväl som från Stockholm och Öland. Berättarjaget har också en passionerad affär med en pedantisk komminister i Haparanda, svulten på kroppslig närhet.
- Boken behöver det här oväntade, även om berättarjaget står för rätt mycket råhet i berättelsen om sin kropp, säger Maria Zennström som talar om sin svaghet för ryskans drastiska uttryck, men också för ryssarna själva.
Inför sin andra bok hade hon givit sig själv uppgiften att äntligen våga skriva om Sverige.
- I Ryssland såg jag något som ingen annan såg. I Sverige har jag varit rädd för att vara banal och inte ha något att berätta som är tillräckligt förtätat. Men Sverige kan också vara drastiskt om man kommer bort från storstäder där folk inte längre är så tillfixade. Där finns saker som syns utanpå och människor som säger saker på ett annat sätt.
- Det är fascinerande yttringar av det mänskliga livet.
Så jobbar vi med nyheter