Journalisten Johanna Langhorst har skrivit en reportage- och debattbok om hatet mot förorten i allmänhet, och mot Tensta i synnerhet, där hon och hennes familj bodde i 17 år.
"Vad tänker du på när jag säger Tensta?, är en återkommande fråga hon ställer på centrala platser i Stockholm. Svaren skiftar förstås, men innehåller vanliga fördomar enligt Langhorst som har sitt före detta bostadsområde för evigt inetsat i sitt hjärtas innersta. De hade gärna bott kvar i Tensta om inte en son på kort tid blivit rånad två gånger och blivit traumatiserad av händelserna.
Förortshat är en bok om Sverige; från 1930-talet, över miljonprogrammet och till dags dato där hyresrätter alltmer omvandlas till bostadsrätter med ett skiktat boende som följd. Bankkontot äger, på modern språkbruk. Eller: Säg var du bor och jag ska säga vem du är.
Genom att beskriva vissa bostadsområden som mindre värda, anses också människorna som bor där mindre värda, menar Langhorst. Jag tror hon har en poäng där.
Kokar man ner tankegången till Luleå-nivå tror jag också det stämmer. Inte minst hur ett samtal kan låta beroende på var människor bor. Det kommer sällan en nyfiken följdfråga när någon säger att han eller hon bor på Hertsön eller Tunastigen, däremot om man bor i villor på Bergnäset eller i nybyggda höghus i centrum. I frågor, eller uteblivna frågor, göms också värderingar, faktiskt.
Langhorst slår ibland in öppna dörrar och stundom blir hon raljant och svepande. Hon är förbannad över mycket kring utvecklingen i Sverige. Men jag tycker överlag det är skönt när någon vågar ta ställning.
Svenskars självbild, generellt sett, får henne att gå igång kanske mer än något annat. I synnerhet när det handlar om rasism och diskriminering. "I Sverige förnekar vi rasismen hellre än tar itu med den", men är snar att kalla andra länder och dess politik för rasistisk, hävdar hon.
Det är klart det finns problem i förorter och även i Johanna Langhorst älskade Tensta, något hon inte förnekar men tycker rapportering och perspektiv kraftigt haltar. För i samtal med skola, polis och diverse myndigheter visar det sig att det handlar om cirka 30 personer som är orsaken till medias otaliga skräckrapporter om förorten "där våldet härskar", Tensta. 30 människor av 18 000 i kommunen.
Förortshat är inget för fredags-myset. Det är ett brinnade hjärta mot fördomar, intolerans och dumdryg von oben-attityd visavi människor som valt, eller av ekonomiska skäl, tvingats välja bostadsområden utanför städers centrala delar. Majoritetens av världens befolkning, med andra ord. Johanna Langhorsts bok kan därför beskrivas som gränsöverskridande.
Hon vill riva av samhällets masker av lögn och fördomar, och få oss att se och förstå att rashat och klasshat är lika med förortshat. Och att hatet går uppifrån och ner.
Det gör hon bra.