På restaurang Norrigården i Boden råder en härligt gammeldags julstämning just nu. Ända sedan Mari Louise Silverplats och hennes man Kenneth tog över den gamla Norrbottensgården för 18 år sedan har Mari Louise varje höst gjort sitt yttersta för att skapa den rätta känslan i de stora rummen.
– Det känns som att det blir mer och mer för varje år, det tar längre och längre tid. Redan i oktober började jag med de första kransarna, säger Mari Louise.
En del av de gamla golven finns kvar sedan huset byggdes 1789 och väggarna har målats i samma mönster som originaltapeterna, som faktiskt också finns kvar på ett par ställen.
– Man mår gott när man är här, det är en trevlig arbetsplats att komma till varje dag. Det finns så mycket hjärta och atmosfär i en sån här lokal och det försöker vi ta vara på, säger Mari Louise.
Hela huset är traditionellt inrett och det har hon tagit fasta på även i juldekorationerna.
– Det blir ingen jul utan mossa och så vill jag ha många ljus. Jag gör allt själv och hämtar mycket från skogen som gran och tall. Om man har ett så här gammalt hus måste man vårda det ömt och ta vara på det som är äkta, man kan inte ta in en plastgran – det går bara inte. Jag försöker följa huset på något vis, säger hon.
Hon vill inte att gästerna ska känna igen julpyntet från affärer utan i stället få nya idéer.
Här finns allt från kransar av mossa och granris till kopparsprayade halmbockar, prydnadsrenar, polkagrisburkar och många, många levande ljus. Här och var på borden finns små julgrupper med tujor, mossa och torkade apelsiner och i eldstäderna sprakar brasorna stämningsfullt. Över ett av matborden hänger en vacker gren, dekorerad med röda julgranshängen av glas.
Mari Louise beskriver sig inte som någon inbiten julfantast men eftersom restaurangen serverar julbord vill hon bjuda gästerna på hela konceptet.
– De ska kunna komma hit och äta god mat och sitta i en fantastisk miljö så att de kan känna sig riktigt varma i hjärtat när de går.
Vissa saker håller hon fast vid, medan andra detaljer förändras från år till år. Juldekorationerna är uppskattade av gästerna och många kommer tillbaka för att se vad som är nytt. Det senaste tillskottet är en blomställning klädd med färgad plast som efterliknar ett kyrkfönster medan julkrubban som funnits med i 17 år försvunnit.
– Det är jätteroligt att jag får så mycket positiv feedback av gästerna, det blir jag lycklig av, säger Mari Louise.
Särskilt många tomtar hittar man däremot inte här, just tomtar är inte så mycket jul för Mari Louise. Förutom de gamla tavlorna av Anders Olsson, de är privata favoriter som är utlånade hemifrån.
– I vår gran under uppväxten hängde det alltid handgjorda istappar av glas så när jag fick tag på liknande istappar passade jag på att köpa. För mig är det jul.
I granen här i Norrigården hänger också några glaspumlor och hjärtan av ull, men inget glitter.
– Det jag vill ha är det rena, det är ganska avskalat egentligen. Det måste vara lagom, det får inte vara för mycket tycker jag, säger Mari Louise.
Dottern Melinda, 21 år, jobbar också här och ofta sitter även hennes farmor i soffan i foajén med en kaffekopp så det här är i allra högsta grad ett familjeföretag.
– Jag känner mig hemma här, julpyntet ger en väldigt mysig känsla, det är avslappnande, säger Melinda.
Mellan första advent och 20 december kommer 2 000 gäster hit och äter julbord, och eftersom byggnaden rymmer 150 personer blir det oftast två sittningar per dag, så för familjen Silverplats gäller det att hinna med alla privata julbestyr redan i november.
– Man får alltid en otrolig julkänsla när man jobbar julbord, det är ju jul varje dag. Folk är lyckliga och delar ut julklappar till varandra. Det är mysigt, så mycket glädje, säger Melinda.
När det sista julbordet är serverat får en del av julpyntet följa med hem, och så har det alltid varit.
– När jag var liten hade alla kompisar så julmysigt hemma länge men jag fick alltid vänta till dagen före jul, säger Melinda med ett skratt.