Jag såg Putin första gången på sextiotalet. Det var i en av de första Bondfilmerna, kanske hette den "James Bond ser rött". Där ser man i en laddad scen chefen för sovjetiska "Smersj" trycka på en knapp - och så åker en förrädare ner i ett hål i golvet för att bli uppäten av krokodiler eller nåt annat otäckt.
"Smersj"-chefen är slående lik den nuvarande ryske statschefen: ansikte som en spets, tunnhårig på hjässan, fullständigt uttryckslösa ögon.
Antagligen har Putin sett den filmen och alla andra Bondfilmer.
I Kreml gillar man film. Stalin såg varje kväll amerikanska västerfilmer eller Charlie Chaplin.
Chrusjtjov tyckte om Mosfilms romantiska dramer på kollektivjordbruket. Bulganin föredrog däremot Bolsjojteaterns ballerinor.
De som träffat Putin säger att mannen är överraskande kortväxt. Rysk TV gör allt för att dölja det, fast ibland är det omöjligt som när presidenten träffar andra statsledare som råkar vara längre. Tysklands Angela Merkel är i samma längd som Putin. Kanske är det därför han gillar henne bäst av världens ledare.
Jag vet vilka som mest ogillar Vladimir Putin: Moskvas bilister.
När presidenten är ute och rör sig stoppas all trafik upp i den väldiga staden. Ilskna bilförare tutar och förbannar, men inget hjälper. Presidentens kortege av pansrade Mercedesbilar har förtur till Moskvas gator. I köerna kan man se ambulanser, brandbilar - till och med utryckande polisbilar. Ingen kommer någonstans.
Jag brukar försöka räkna hur många liv som går till spillo i dessa oändliga trafikköer - mord, våldtäkter, strokeanfall. Jag ger upp. Det är ju Ryssland.
Det var i alla fall ett sympatiskt drag med gamla Sovjetunionen.
Ledarskapet åkte inhemska Volga och Tjajkalimousiner.
Putin talar gärna om Rysslands storhet vid alla nationella högtider - men litar bara på tyskar när det gäller att ta sig dit.