Provokatören Barbie fyller femtio
I år fyller evigt unga Barbie 50 år och det firar Piteå musuem genom att ställa ut Caterine Nyströms stora samling dockor och tillbehör. För Barbie själv har halvseklet varit händelserikt. Hon har både varit feministisk ikon och anklagad för att befästa traditionella könsroller.
Foto: Göran Ström
Egentligen var Barbie, som Ruth döpt dockan till efter sin dotter Barbara, en modifierad version av den tyska Lilli - en sexig docka för vuxna män, skriver Margareta Rönnberg i sin bok Tv-reklamen - vår tids myter. Men Barbie var avsedd för barn - en riktig amerikansk helylletjej utan sköte och bröstvårtor,.
På den tiden hette det att Barbies pedagogiska förtjänster bland annat var att hon kunde fungera som ett hjälpmedel att skapa och bibehålla god kontakt mellan mödrar och döttrar samt hjälpa till att utveckla flickornas fantasi och klädsinne.
Men alla såg inte nykomlingen med blida ögon.
Barbie, med alla sina kreationer och sin bakgrund som modell, anklagades för att förleda flickorna till att eftertrakta ett liv med lyx och överklassfasoner, lättja, osjälvständighet och meningslöshet - dåliga egenskaper för en "riktig" husmoder.
1972 kom den första feministattacken på Barbie. Platsen var New York och en stor mängd kvinnor protesterade mot dockan. Då fick hon stämpeln "passiv, tom i bollen och ett offer".
Men ungefär samtidigt som feministattacken hände dock något med Barbie själv. Från att sedesamt ha betraktat världen med nedslagna ögon under tunga ögonfransar fick dockan plötsligt en annan look. Blicken riktades rakt fram och alltsedan dess har Barbie sett sina kritiker i ögonen.
Under åren har Barbie varit polis, astronaut och presidentkandidat - likväl som ballerina och sångerska. Därför hävdar många - däribland forskaren M G Lord - att Barbie i själva verket är en feministisk pionjär som lär flickor att de kan göra precis vad de vill. Detta stärks av det faktum att Barbie aldrig skaffat barn eller varit gift - snarare ses pojkvännen Ken som en slags accessoar.
Men andra använde också just dessa argument i sin kritik. De undrade vilket samhälle det skulle bli när små flickor inte längre ville leka mödrar åt sina babydockor, utan hellre lät Barbie vara en självständig tonåring som gick på fest eller en ung kvinna som aspirerade på mansyrken utan en tanke på att bilda familj? Professor Norman Denzin skriver i en avhandling om fenomenet Barbie som den oskuldsfulla horan. En flicka som ledde barnen för tidigt in i vuxenvärlden.
Förutom diskussionen om vilket kvinnoideal Barbie representerar har också hennes getingmidja länge varit föremål för het diskussion. Barbie har sagts lära unga flickor att man måste vara onormalt smal för att vara vacker.
Enligt Margareta Rönnberg och andra forskare skulle Barbie som "människa" ha haft bystmåttet 99 cm, midjemåttet 53-58 cm och 84 cm i höftmått, plus en längd kring cirka två meter. Med hänsyn till hennes vikt skulle det innebära ett BMI på 12, vilket i sig gör att Barbie knappast skulle ha mått särskilt bra om hon varit levande.
Barbies mått försvaras av Mattel med svårigheten att sy kläder till dockan. Eftersom fållarna blir tjocka skulle den lilla dockan utan den smala midjan upplevas som oproportionerlig med kläder på.
I mars i år gick West Virginiapolitikern Jeff Eldridge till och med så långt att han förbjöd försäljningen av barbiedockor och liknande dockor som sades uppmuntra flickor att tänka på sin vikt. Lagen fick dock inget straffpåbud.
Men detta kan också appliceras på de nu i USA så populära size zero-storlekarna. Med undantag från bystmåttet är övriga önskvärda mått i size zero ungefär samma som Barbies. Plötsligt blir små flickor varse att den smala midjan inte längre är något som återfinns på en påhittad docka - utan på i högsta grad levande kändisar.
M G Lord skriver i sin bok Forever Barbie att Barbie fungerat ungefär som ett Rorschachtest. De vuxna betraktarna projicerar vilda och ofta motsägelsefulla fantasier på henne.
"Men det hon betyder för varje flicka är lika personligt som fingeravtrycken".
"Flickor upptäcker mycket tidigt att det är något skumt med Barbie", skriver Margareta Rönnberg.
De vet inte vad, men en sak är säker; vuxenvärlden kommer alltid att ha en åsikt om vad Barbie representerar. Och flickorna kommer att se Barbie som något mycket lockande, eftersom hon verkar så "förbjuden".
Marco Rosa skriver i sin bok Barbie: "Kanske är Barbie en perfekt syndabock för de vuxna, en allmänt spridd påminnelse om ett levnadssätt som återspeglas med obehaglig realism".
Så jobbar vi med nyheter