Proffsig men färglös superproduktion

Cyndi Lauper kan sjunga. Det kan inte ha undgått någon efter 25 miljoner sålda plattor och drygt två decennier av popsmashar. Ändå är min första tanke när jag sätter på nya Bring Ya to the Brink att shit - Cyndi Lauper kan sjunga.
Det är 25 år sedan debuten She’s so Unusual kom med otroliga singlar som Girls Just Wanna Have Fun, Time After Time och den fantastiska covern på When You Where Mine. Cyndi Laupers version av Princes rockpärla gjorde henne omedelbart till den glittrande queera feministikon hon fortfarande är. På sin nya skiva har hon tagit hjälp av några av dansmusiken största namn. Bland Basement Jaxx och Dragonette märks svenskar som Kleerup och Axwell, men hon har fortfarande samma "party for your right to fight"-budskap.
Bring Ya to the Brink är ett vattentätt proffsjobb och kanske är det där man måste komma med en anmärkning. Det här är en superproduktion, men ibland är den alltför slätstruken.
Lite mer punk och det här hade blivit riktigt bra.