Slit och släng-begreppet myntades av inredningsarkitekten Lena Larsson på 60-talet, exakt i en tid när massproducerade kläder, heminredningsartiklar och plastprylar av alla de slag började flöda in i folkhemmet.
Ramaskri då, inledningsvis, vilket inte var konstigt. Nu skulle man börja SLÖSA, i stället för att SPARA. Knappsamlingen, blixtlåssamlingen, garnstumparna, omslagspapperen, snörstumparna, gummibanden, spikar man dragit ut från rivningsvirke, kaffeburkar, glasburkar, alla dessa sparsamhetsanordningar blev omoderna, i alla fall i städerna.
På landsbygden övergav man inte gamla säkra seder så lätt. Orsaken var enkel: man hade inte råd att köpa nytt hela tiden, utan nötte på det man hade och lagade det när det gick sönder.
Prisexempel: ett par pojkjeans kunde 1959 kosta 16 kronor och ett par pjäxor 25 kronor. Vad gjorde det om knappen inte hade riktigt samma färg, bara den passade i knapphålet. Och allt slags textil gick till återvinningen, alltså till mattvävningen. Hushållning var en nödvändighet och också en dygdig kunskap som gick i arv över generationerna. Kasta mat var självklart en av dödssynderna.
Konsumtionssamhället är ju inte Lena Larssons uppfinning, men det är hennes devis som är markören för att samhällsekonomierna började gå uppåt på ett sätt som fyllde människor med framtidstro och köplust. Nu kunde man shoppa, det vill säga för nöjes skull köpa något man tidigare skulle ha ansett som antingen onödigt eller för dyrt.
Ändå var ju 60-talet en västanfläkt jämfört med det slit och slängande som råder idag, och som givetvis är helt galet. Nackdelen med att vara den där som spar är att det är tråkigt. Människan vill ha kul, och får vi höra vilka konsekvenser nöjet har, så är det lätt att inte bry sig.
Att bli hotad med skogsbränder och torka fungerar för stunden, men för att läxan ska stanna kvar i minnet behövs någon positiv förstärkning: det ska vara roligt att hushålla med maten och att laga sina kläder och möbler. Att vara en miljömedveten konsument innebär dock att avstå från något, och det är där problemet sitter.