Privatiseringar - ett hot mot demokratin?
BOKSälj hela skiten - Eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärdenJosefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent WerneOrdfront
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Allt borde privatiseras och säljas ut var resonemanget, om man generaliserar en del. Sjukhus, elmarknaden, posten. Ja, allt kunde konkurrensutsättas var den nyliberala dogmens teorier.
Men drygt tio år efter murens fall publicerade tidskriften The New England Journal of Medicine en vetenskaplig studie som omfattade mer än 3400 sjukhus i USA.
Den visade kort och gott att det är betydligt dyrare att bedriva sjukvård i privat regi med vinstintressen, än om sjukhusen drivs utan vinstintressen. Och att det dyraste man kan göra var att övergå från allmännyttiga sjukhus till privata sjukhus med vinstintressen.
Ändå har privatiseringsivern fortsatt. Inte minst i de borgerliga leden, trots retoriken om att man ska vara försiktig med skattebetalarnas medel.
Det senaste årets ekonomiska kris har dock väckt en annan diskussion och runt om i världen, mer än i Sverige, har stater gått in i eller förstatligat företag och banker.
Milton Friedman har åkt ut och John Maynard Keynes idéer skakades till liv igen när den fria marknaden åter havererat under pågående ekonomiska kris på grund av bristande regleringar - de regleringar som nyliberalerna metodiskt avskaffat under de senaste decennierna.
Men avtar då privatiseringarna? Nja, är svaret i boken Sälj Hela skiten av Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson och Kent Werne.
Här tecknas en historisk exposé över hur privatiseringarna och avregleringarna blev norm.
Det började förstås inte med murens fall, utan långt tidigare.
Redan 1947 grundade Friedrich von Hayek Mont Pelerin Society, en klubb där medlemmarna förenades i sitt ogillande av "marxistisk och keynesiansk planering". Tesen de drev var att kapitalets frihet var lika med individens frihet.
Och ekonomen Milton Friedman kom att bygga vidare på Hayeks idéer och pläderade för att samhällsproblemen inte låg i den otyglade kapitalismen, utan i försöken att tygla den. För Friedman skulle staten helst inte göra mer än att upprätthålla lag och ordning.
2009 framstår förstås den hållningen som något naiv, då det varit just en otyglad marknad och oetiska aktörer som ligger till grund för vår nuvarande ekonomiska kris. Men för Friedman och "The Chicago boys" var det otänkbart att marknaden skulle fela, och var det något fel så berodde det på att den var för reglerad.
Historiskt sett är det en ganska välbekant berättelse som författarna Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson och Kent Werne för fram. För den som läst några böcker i ämnet, och inte minst Naomi Kleins Chockdoktrinen är det inte så mycket nytt under solen.
Faktum är att Sälj hela skiten som debattbok känns lite senkommen, även om Sverige låg i topp när det gäller privatiseringar i förhållande till BNP enligt Privatization Barometer 2008.
Debatten om de misslyckade avregleringarna och utförsäljningarna har pågått länge. Det är dessutom omtalat att det i stället för fungerande marknader uppstått en slags oligopol på elmarknaden, att sjukvårds-/äldreomsorgs- och skolmarknaden domineras av några få bolag och att dessa kostar allt mer ju färre konkurrenter de har. Och att de kammar hem stora vinster från skattebetalarnas medel är knappast en överraskning.
Visst kan dessa fakta tåla att tuggas om, men de är som sagt ingen nyhet för den som följt samhällsdebatten något så när.
Vad som däremot är intressant och som förtjänar en större debatt är den nyliberala retoriken om friheten och demokratin.
För det finns inget kausalt samband mellan privatisering och individens frihet.
Det kan bli, och har ofta blivit, precis tvärt om. En privatanställd har inte samma rättigheter som en offentliganställd och när den offentliganställde säljs ut till privata aktörer förloras ofta både svängrummet att tala fritt och meddelarskyddet som gäller inom offentlig förvaltning.
Visst kan du göra anmälningar om missförhållanden, men det kan också betyda sparken från arbetsgivaren.
Och när offentliga verksamheter bolagiseras minskar det demokratiska inflytandet - och säljs verksamheten försvinner inflytandet förstås helt.
Författarna menar att privatiseringarna är ett medvetet sätt för nyliberalerna att minska demokratins inflytande och att nyliberalerna/borgarna av idag hyser förakt mot demokratin. Att de aktivt skulle underminera demokratin. Som intäkt för det lyfter man fram en ung Anders Borg som i tv sa "för att man ska skapa sitt eget liv behöver man ingen riksdag och demokrati - det klarar man alldeles utmärkt av att göra med sina egna pengar".
Jag tror att det är att dra växlar som inte finns. Borg är trots allt ingen Friedman och ska en ung Borg inte få mogna? Man kanske kan påminna författaren Josefin Brink som sitter i riksdagen för vänsterpartiet om Lars Ohlys gamla vurm för kommunismen...
Här finns också ett problem i Sälj hela skiten. Den sluggar ibland för mycket och doftar pamflett här och var, men den rymmer en viktig debatt om privatiseringarnas effekt på demokratin.
Så jobbar vi med nyheter