– Det kom inte direkt väntat och det känns roligt, men också stressande. Det känns som en bekräftelse över att det jag gör inte är helt åt helvete, säger han om uppmärksamheten.
Det är ljus över Magnus Svenssons nya målningar. Det är nonfigurativt och så rent, koncentrerat och nästan kliniskt. De rena verken smälter in i galleriets vita, neutrala väggar. Själv vill inte Magnus Svenssons beskriva bilderna som helt nonfigurativa.
– Här har jag egentligen målat draperier, men det var någon som såg majskolvar i bilden.
Det är betraktarens frihet, att se något helt annat än det som konstnären utgått ifrån.
Konstnären lever på inköp, av privatpersoner och museer men ofta av landsting och kommuner. Det är inga säkra inkomster och det kändes skönt för Magnus Svensson att först få årets Rubus Arcticus på 100 000 kronor och så det tvååriga konstnärsstipendiet på 120 000 kronor om året.
– Det är som en bonus. säger han.
Magnus Svensson har passat på att prova sina vingar också på bortaplan. I höstas ställde han ut hos Galleri Thomas Wallner i Simrishamn.
– Jag fick bra recensioner. En del av det jag ställde ut i Simrishamn ställer jag nu ut här. Jag gjorde allt under 2015 för den utställningen i Skåne. Det blev lite bråttom att få ihop allt.
Han beskriver arbetet så här:
– Man kan inte sitta och vänta på inspiration. Helst arbeta på fasta tider, som ett vanligt jobb. Det ska kännas lite trist att jobba, då når jag bästa koncentrationen. Jag brukar låtsas att jag sitter på ett kontor.
Han utgår från små papperslappar där han skissat verken och noterat färgvalet.
Efter Galleri Lindberg väntar Havremagasinet i Boden och dess satsning på att låta dagens konstnärer inspireras av Bodenskolans.
– Jag har fått uppdraget att göra målningar inspirerad av Stig Winnerskogs målningar, men jag kommer naturligtvis inte att måla av hans verk. Sedan vill de ha något av det här som jag nu ställer ut.