Premiär för operaklassiker i Lainio

Norrmännen har sina påskdeckare, en tradition som även marknadsförts hårt i Sverige de senaste åren. I Laino har man skapat en annan tradition - påskopera. Och utan starka förlag eller produktionsbolag i ryggen har den lilla festivalen vuxit sedan starten för tio år sedan och man har hunnit göra ett tiotal uppsättningar. Det har blivit allt från Mohrens sista suck till Signor Deluso - skenet bedrar av den nutida amerikanen Thomas Pasatieri.
I år har Carina Henriksson som driver festivalen valt att bjuda på en riktig klassiker: Figaros bröllop av Mozart.
Men i den här versionen har handlingen kokats ner till kärlekshistorien under en timmes föreställning.
- Vi har skurit bort alla bihandlingar och rollerna görs av tre sångare och två dockor, som är greven och grevinnan. Vi har startat ett samarbete med en av Sveriges främsta dockmakare, Oskar Hejll, och vad jag vet så är det första gången som man spelar opera med dockor på det här sättet, säger Carina Henriksson och berättar att Anders Källstrand sjunger Figaro och greven, medan Carina Henriksson sjunger grevinnan och Susanne. Och i rollen som Cherubin finns Nike Olofsson.
Men som alltid i operans värld är det svårt att samla alla i ensemblen i god tid.
- Vi har träffats en gång i Stockholm, och så repeterar vi den här veckan.

Tillsammans med Catarina Gnospelius, som står för manus och regi, började hon arbeta med föreställningen för tre månader sedan. I vanliga fall brukar Henriksson låta föreställningarna vara på originalspråk, men i år är recitativen på svenska för att publiken ska kunna följa med i handlingen.
- Vi har valt att göra föreställningen så att den både är 1700-tal och nutid, där Cherubin blir en nutida tonåring som ser allt som händer och som undrar varför de vuxna inte bara kan prata med varandra, säger Henriksson och skrattar.
- Det tydliggör att det är samma kärlek och konflikter som alltid har funnits och att vi trots kommunikationssamhället har brist på kommunikation mellan varandra.
Fast någon brist på kommunikation kring operaföreställningarna i Lainio tycks det inte vara. För trots att Henriksson inte haft några medel att annonsera för så har ordet spridit sig från mun till mun och föreställningarna verkar bli lika fullsatta som tidigare år.
- Vi har en väldigt trogen publik som frågar "blir det något i år" när de inte hört något. Operan har fått en social funktion för hemvändarna. Och de sångare som har varit här brukar fråga när det blir något nästa gång, trots att jag inte kan erbjuda dem de gager de förtjänar, säger Henriksson.
- Lainio är mitt hjärteprojekt, men det skulle inte gå att genomföra om vi inte fått låna kostymer från Läckö slott och Tornedalsteatern. Och utan Hembygdsgillet och Lainio vildmark hade det inte blivit något. Det är många som ställer upp på ett fantastiskt sätt.
För Carina Henrikssons del har Norrbotten blivit den fasta basen. Under de senaste åren har hon synts i föreställningar av Bengt Pohjanen och i vår har hon spelat i Tornedalsteaterns Vishetens vindar. Och till sommaren spelar hon i Krigsoperan.
- Jag har försökt fokusera här hemma och har en massa projekt på gång. Det är ju så här uppe. Det vimlar inte av jobb och man måste ofta skapa dem själv, säger Henriksson och avslöjar ett av de projekt som är på gång.
- Nästa sommar tänker jag och Bengt Pohjanen göra en opera om Korpelarörelsen och Silverarken. Fast hittills är det bara jag och Bengt som har skakat hand på det, säger Henriksson.

Premiär för operaklassiker i Lainio

Mänsklighetens livsvillkor må har förändrats, men frågorna kring kärleken är desamma. Och i Opera Vildmarks uppsättning av Figaros bröllop möts 1700-tal och nutid. Ridån går upp på fredag i Lainio.