Premiär för klassikern lördagsrock
LÖRDAGSROCKKulturens hus, lilla salenLördag, 13.00
Foto:
Först i ledet var Bodmin, ett fyrmannaband från Piteå med tydliga influenser. De inledde med ganska trötta covers på Symphony of Destruction och The Trooper, för att sedan överraska med egna låtar som var hästlängder bättre. Covers har ju i allmänhet en hög besvikelsefaktor, så jag hoppas att de skippar tabulaturen och satsar helhjärtat på sina egna verk. Ej att förglömma så rev gitarristen av ett tandsolo!
Funkinspirerade rockbandet Rain Dogs var en färgglad variation till Lördagsrocks vanliga genreutbud. De är en skara påhittiga och duktiga musiker och om jag blundat hade jag antagit att åtminstone sångaren var mörkhyad, så funkigt var det. Inom en snar framtid kan jag förnimma spelningar på ett smockfullt, öldrickande Teaterbaren.
Übervillage från Älvsbyns vida vidder hade en bred samling instrument. Bongotrumman, koskällan, munspelet och maraccas la en schysst touch på i övrigt ganska klassiska rock. Det finns inget att anmärka på, de kan sin grej, har scenvana och det låter helt lysande.
The Electric Cobras låter tydligt inpirerade av Hellacopters att döma av både klädstil och den renodlade rock n’ roll de spelar. Det är energiskt, det är ihärdiga rockposer, det är refränger som till stor del består av "yeah!" och "oh!", och det är ett jävla drag.
Trummorna pumpade, gitarrerna skrek och growlet försatte texterna i dimma. Till en början lät Eisenblitz ganska bra, men jag måste erkänna att efter första låten blev det tyvärr mycket enformigt.
Så jobbar vi med nyheter