Those Dancing Days är definitionen av glädjefylld, bekymmerslös indiepop. Men där andra lättsamma indieband misslyckas i sin totala naivitet, har Stockholmskvintetten något visst, det lilla extra som rättfärdigar massiv övervikt av durackord, fnitter i mikrofonen och lycklig hippiedans. Det brukar kallas pur kvalitet.
Den besvikelse som kan förväntas skina igenom när en artist går ut på scenen och ser en minimal publik syns inte. Sångerskan Linnea Jönsson är lika stencool som vanligt. Cissi Efraimsson är totalt furiös bakom sina trummor.
Möjligen är det denna positiva energi som gör att publiken plötsligt är dubbelt så stor när spelningen är över.