Med all rätt sades det så, att vad har de där kråmande flickorna egentligen med bilar att göra? Jag tänker på 1970-talets väggalmanackor som ofta prydde väggarna inne i bilverkstädernas fikarum.
Det var reklamutskick, får man förmoda, som hamnade i brevlådan hos däck- och bilfirmor. Säljtrick, damer med röda läppar poserandes i allehanda ställningar. Företrädesvis över motorhuven. Och förmodligen var det väl tänkt att mannen skulle börja dregla, associera bilmärket med det platonskt sköna. Kvinnan! Hon som han alltjämt är så vek inför. Svag och viljelös.
”Bara jag köper den där bilen så kommer den ljuva kärleken, kättjan och den banala lyckan med på köpet.” Eller hur det nu var tänkt att man skulle resonera.
Bort med brudarna från bilarna! Så sa feministerna. Jag tror de flesta män höll med. För det var ju i grund och botten en slags idiotförklaring av båda könen, även de med pungkulor. Så lättlurade ville i alla fall inte vi män framstå som. För i grund och botten var ändå huvudfrågan: Vad tusan har den där tjejen med själva bilen att göra?
Nu har vi dock fått problem. Kråmandet är nämligen tillbaka. Det irrelevanta och totalt ovidkommande poserandet över polerad plåt, med korslagda ben lutad mot både motorhuv och bagagelucka. Långt mörkt hår. Leendes mot kameran. Ibland en allvarlig min. Som att det här är en affär för du och jag. Skymning, och neonljus över Paris. En bakgata med Eiffeltornet i bakgrunden.
I reklamfilmen sitter objektet (visst var det så – i dessa lägen sades fotomodellen vara objektifierad) med bar överkropp på sängkanten, fotograferad bakifrån. Man ser de nakna skulderbladen, och ett kort ögonblick kan till och med ena bröstvårtan skönjas.
Ensam, barfota vandring över parkettgolv. Sen över till det glänsande fordonet.
Underförstått: Köper du bilen så köper du också en del av min kropp, min passion, mitt hjärta, mitt kön, mina förföriska andetag.
Längre är såhär kom vi alltså inte.
Och det har ni förmodligen listat ut också, vem det är som poserar så schablonmässigt.
Bojkotta bilmärket, säger jag. Denne Zlatan Ibrahimović, hade han verkligen så ont om pengar att han var tvungen att ställa upp på sånt här dravel?