Portföljmodellen kräver mer av politikerna
I går presenterades kulturutredningen för allmänheten. För Norrbotten blir den största förändringen den så kallade portföljmodellen som ger större ansvar till regionerna. "Det kan ju låta bra med regionalisering av kulturpolitiken, men det kräver att det finns kulturpolitiker som vet vad de pratar om", säger Norrbottensteaterns chef Karin Enberg.
Kent Ögren har inte vänt på alla stenar. Varför inte ta bort några onödiga landstingsråd som lönemässigt motsvarar 6-7 vårdanställda, menar Ragnar Engman. foto: kurt engström
Foto: kurt engström
Så vad blev då innehållet?
På riksplanet föreslår kulturutredningen stora strukturella förändringar av Sveriges kulturliv. En mängd myndigheter ska slås ihop och mycket av verksamheten centraliseras till ett fåtal enheter. Men den stora frågan för regionerna är den så kallade portföljmodellen. I korthet går den ut på att regionerna eller landstingen får en "kulturportfölj" från staten som innehåller en bunt pengar och ett antal krav som förhandlats fram mellan stat, kommun och landsting eller region.
När NSD pratar med Gunnel Karbin, chef för Norrbottensmusiken, tycker hon inte att utredningen innehåller några större överraskningar.
- En hel del hade ju läckt ut redan - till exempel förslaget om att det bara ska bli kvar tre större myndigheter som har ett övergripande ansvar för kulturen. Men jag tycker att det är positivt att man frångår den tidigare sektorspolitiken och går mot en aspektpolitik där kulturen ska genomsyra alla verksamheter. Jag tycker att det är lovande, ifall det slår igenom. Sedan kan det bli vitaliserande med en sammanslagning av myndigheterna, även om det kan bli smärtsamt på sina håll, säger Karbin.
En sådan smärtsam process drabbar Rikskonserter ifall utredningen blir verklighet.
Man föreslår att Rikskonserters pengar ska fördelas på länsmusiken och andra institutioner eftersom utredarna anser att dessa kan göra jobbet lika bra.
- Jag ser förstås möjligheter i det. Vi arbetar ju redan väldigt mycket internationellt genom Norrbotten big band och Norrbotten Neo. Och när det gäller det regionala perspektivet innehåller utredningen inte så mycket nyheter för oss. Vi jobbar i stora delar redan på det sätt som utredningen föreslår, med exempelvis kultur i skolan. Så mycket i utredningen känns självklart och naturligt. Det är inte så mycket som jag reagerar över i nuläget, men det kanske kommer när jag fått läsa ordentligt, säger hon.
En av fördelarna Karbin hittar i utredningens förslag är inriktningen mot en större förutsägbarhet, där bidragen skall ges över tre till fem år.
- Som det är nu så får vi veta vilka pengar vi får för 2009 från kulturrådet i januari, alltså för innevarande år. Vi har fått planera verksamheten ändå och lita till den förhandsinformation vi fått från Kulturrådet. Men jag hoppas att utredningen kommer att resultera i längre framförhållning för oss. Det vore en klar förbättring att få veta i tid om man får pengarna, säger Karbin.
Samtidigt menar hon att ett portfölj-system kräver ett större politiskt engagemang.
- Att fördela pengarna ska inte bara vara en tjänstemannafråga och det måste finnas en politisk plattform i länet för systemet om det införs, säger Karbin.
Norrbottensteaterns chef Karin Enberg är inne på samma spår.
- Det kan ju låta bra med regionalisering av kulturpolitiken, men det kräver att det finns kulturpolitiker som vet vad de pratar om. Och i det här landstinget finns det politiker som inte ens vill att landstinget ska syssla med kultur. Men de måste bli intresserade av kulturpolitik väldigt snabbt och se till att de kan den, säger Karin Enberg som ser ett hot i att det inte verkar bli någon storregion för Norrbotten inom de närmaste åren eftersom portföljmodellen till stor del baserar sig på större regioner.
Enberg ser också en risk i att regioner som inte har intresserade kulturpolitiker kommer att bli fattigare på kultur, än de regioner som har intresserade och driftiga kulturpolitiker. Enberg tar Västra götaland som ett exempel på en framgångsrik region som lyckats väl med sin kulturpolitik. Men den har satsat stora pengar själv och då har staten kunnat gå in med motsvarande insatser. Hon ser också en fara i det, där regioner med mycket pengar också får mer pengar av staten för att de kan bidra med större medfinansiering.
- I det här systemet måste man satsa själv för att få något av staten. Det vill till att regionen vet vad den vill, och jag är rädd att det här kan bli ett system där vinnaren tar hem allt. Risken är stor att Norrbotten får stryk, säger Enberg och hon får visst medhåll av landstingsrådet Kent Ögren.
- Det kan vara en bra tanke med en kulturpolitik som inte lägger sig i så många detaljer. Men som representant för ett litet landsting har jag förstås vissa farhågor. Systemet bygger på att vi medfinansierar kulturen. Det gör vi redan i dag med exempelvis Norrbottensteatern, men vi får svårt att spänna bågen ytterligare. För vi har fullt sjå att få det att gå ihop som det är nu, säger Ögren.
Samtidigt menar han att det skett en vridning i positiv riktning de senaste åren när det gäller kulturpolitiken i Norrbotten.
-Jag tycker att det har blivit bättre de sista sex åren. Men visst har Karin Enberg en poäng i att kulturpolitiken måste bli vassare. För portföljens storlek kommer ju att bero på hur framgångsrika vi är i förhandlingarna med staten.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!