Poppigt Millencolin saknar melodierna
MILLENCOLIN"Machine 15"(Burning Heart/Bonnier Amigo)
Millencolin.
Foto: Kicki Nilsson,
För punkfansen är det väl redan här läge att påpeka; Millencolin har inte förvandlats till något Peter, Björn and John. Så lätt går inte punkränderna ur.
Men det är mycket pop. Som i stompiga Detox som för tankarna till indiepop, Beach Boys och Beatles. Come on är en annan popinspirerad låt med sina Byrdsharmonier. Problemet är att melodierna inte riktigt vill fastna. Ett nedtonat Millencolin blottlägger sånt som inte syns när man blåser på för fullt. Ett bra riff med fullt ställ kan dölja en dålig melodi.
Vad jag också saknar är den där riktiga pricken över i:et.
Det är nästan lite symptomatiskt för ett band som nu tar stora steg att förnya sig och gå bort från punken, att den mest lättillgängliga låt man någonsin levererat, Danger for stranger, påminner om det gamla.
Så jobbar vi med nyheter