Poetisk satir som blir självbärande konst
POESIKulturnyheternaPeo RaskBlack Island Books
Kulturnyheterna framstår mindre som just diktsamling och mer som en satirisk, smått cynisk och underhållande kommentar till svensk kulturpolitik i diktform. Dikterna är uppbyggda enligt samma modell som Kulturnyheterna i SVT, indelade i avdelningarna påa, telegram, huvudnyheter, eftertext samt kulturnyheterna (R).
Speciellt den sistnämnda avdelningen tjänar som en sorts sammanfattning till hela diktsamlingen och ger samtidigt en oväntat bra ingång till materialet. Om man nu inte drar sig för att börja med slutet, vill säga.
Peo Rasks utgångspunkt är i den "sanna" kulturens frontlinje, stående i opposition till kulturbyråkrater och kulturnämnder. Som hos Jan Stenmark tar Rask redan i andra dikten hjälp av en bild för att hamra in agendan: Om du bryter fingrarna uppåt och för armen / nedåt, tvingar du kulturbyråkraten till marken, / och kan sedan föra fram ditt ärende. Är det måhända här, i upproret, som chansen till en förändring av kulturpolitiken ligger? Eller är det inte snarare konstens ständiga uppgift att bryta etablissemangets fingrar åt fel håll, att lugga mothårs istället för att stryka medhårs?
Peo Rask verkar hysa agg mot den kulturpersonlighets-centrerade kulturen, där personen som talar om konsten eller kulturen är viktigare än den kultur han är satt att skildra. Aldrig har någon lyckats stå så mycket i vägen / för Mexico City som Kristofer Lundström, inleder Rask en av sina dikter. Och i en senare dikt: En grupp arkeologer / säger sig ha hittat Mexico City / bakom Kobras Kristofer Lundström.
Visst är man benägen att hålla med, att berättelsen är mer intressant än själva berättaren.
Men störst fokus ligger trots allt på kulturpolitiken och dess företrädare. Eftertext-delen i Kulturnyheterna innehåller korta varningstexter och uppmaningar, och Peo Rasks lågmälda humor är ett framträdande element. OBS! / Kultursekreteraren låter meddela att höstens / kulturfria arrangemang kan innehålla spår / av kultur. Redan köpta biljetter återbetalas. Och det ligger säkert en hel del uppgivenhet bakom: KLÄMRISK / mellan borgerlig borgerlig kultur / och socialdemokratisk borgerlig kultur. Det är en hårfin skillnad mellan blockens kulturpolitik, om det ens finns någon skillnad, verkar poeten anse.
Personligen gillar jag diktsamlingens telegram-del bäst. Här får man syn på personen bakom konsten, här skriver Peo Rask direkt från hjärtat, även om det är ett desillusionerat hjärta. Här hittar man de bästa och mest målande formuleringarna. Som dikten om Portsmouth och Cardiff i FA-cupen eller simhopparen, eller den här välfunna inledningen som omedelbart för tankarna till nattliga resor på Norrlandsvägarna: Jag vet inte om det är Mogwais Mr Beast / E4:ans eget partitur / både och - eller är det bara känslan / av frihet, mörkret, tankarna / Orkestreringen av alltihop / Och att inte behöva fråga: / vad som är vad?
Under de här stunderna förvandlas satiren till omedelbar, självcentrerad, självbärande konst. JONAS LINDSKÖLD
Så jobbar vi med nyheter