Han är 18 år. Statslös palestinier med danskt pass. Han är aktuell med en diktsamling som säljer som få andra. Yahya Hassan är svaret på vad många förlag söker: en tredje generationens invandrare som skildrar sin samtid. Det händer i Danmark. Lilleputtlandet vi älskar att racka ned på eftersom det inte kommit så långt som oss vad gäller integration och förståelse. Eller?
När Yahya Hassan presenterar sig kommer författare en bit ner på listan. Före det kommer statslös palestinier, kriminell, muslim, tredje generationens invandrare …
Jag finner det ärligt. Det är så många som utger sig för att vara författare bara för att någon stackars tryckpress orkat med deras alster.
Att vara författare är att ha någonting att berätta. Eller att kunna berätta motsatsen, ingentings lov. Det där emellan är oftast dussinlitteratur. Den du och jag, tyvärr, oftast köper.
Varför? Kanske för att vi räds de ord som stör vår tillvaro.
Yahya Hassan stör. Han skriver om integration, tillvaron i ett invandrarghetto, socialt bedrägeri och religiöst hyckleri. Inte många går fria för Yahya Hassans skarpa penna.
Han är kritisk till sin föräldrageneration och till muslimsk ghettokultur som gör att många ungdomar hamnar i kriminalitet och sociala problem.
Det märks att Yahya Hassan har läst och tagit intryck av Michael Strunge (1958–1986) som också han i en diktsamling – Skrigerne, 1980 – lät versalerna tala.
Vreden och ilskan i Yahya Hassans dikter bär på våld, inte så konstigt. Hans pappa misshandlade honom och Yahya Hassan ger igen med dikten Du kommer i helvede min bror.
MIT NAVN ER YAHYA HASSAN / OG MINE FORÆLDRE VILLE ØNSKE JEG VAR UFØDT / OG JEG ØNSKER DET SAMME FOR DEM / I DET MINDSTE AT DE VAR DØDFØDTE / ELLER AT JEG VAR / DØD MEN FØDT
Yahya Hassan skriver med versaler. Precis som om han vill ropa till oss. Rop som lockar till läsning. Normalt trycks en diktsamling i 600–700 exemplar. Hittills har Yahya Hassans debutdiktsamling sålt i 11 000 exemplar.
Det som lockar till läsning är Yahya Hassans mod, konkretism och det självutlämnande. Balansgången mellan arv och miljö. Här ett utdrag ur dikten Ghettoguide:
MIN MOR HUN FATTER IK SÅ MEGET DANSK / MEN DE ANDRE ARABERMØDRE DE FATTER MINDRE […] MIN MOR HUN KENDER PROCEDURE / HUN HJÆLPER ARABERMØDRE […] NÅR DERES SØNNER BLIVER FÆNGSLET / HUN GRÆDER FOR DEM / MANDEN DER ER MIN FAR / HUN HJÆLPER HANS KONER MED FLUGT / NÅR DE FINDER UD AF HAN ER BARE EN HUND
Formgivningen av boken är avskalad som om den ska ge sken av en egenutgivning. Som om den kom direkt från ghettot (via ett av Danmarks största förlag) till oss i omvärlden. Ilskan känns äkta – även om förlaget säkerligen har andra avsikter.
Stora prövningar lär vänta Yahya Hassan. Han nyttjas och utnyttjas av många. Från kulturkretsar via centrum med sin politiska korrekthet till invandrarfientliga grupperingar. Yahya Hassan verkar dock ha fötterna på jorden. Det är inte han som skapar debatt. Det är samhället. Jag skriver dikter, säger han.
Yahya Hassan har efter att han medverkade i dansk teve fått ta emot flera mordhot. I måndagskväll, den 18 november, blev Yahya Hassan överfallen på järnvägsstationen i Köpenhamn. Han hade följt en vännina dit då en 24-årig man med upprepade slag slog Hassan i ansiktet och på kroppen.