Trado är titeln på tre böcker som likaväl är en till antalet. De är skrivna av Athena Farrokhzad, Svetlana Cârstean samt Svetlana Cârstean och Athena Farrokhzad.
Förvirrande?
Nej, snarare njutbar läsning. Och dessutom ett djärvt grepp.
Det började med ett möte dem emellan. Athena Farrokhzad tog sig an uppgiften att översätta Svetlana Cârsteans "Skruvstädsblomman" – utan att kunna rumänska. Svetlana Cârstean översatte i sin tur Athena Farrokhzads "Vitsvit" – utan att kunna svenska.
Trado är ett resultat utifrån det enda språk som förenar dem – franska. Och timmar av skypesamtal. Men att franskan skulle vara det enda språk de gemensamt bär på är en sanning med modifikation. De har med sin unika arbetsmetod skapat ett ingemansspråk. Ett språk som korresponderar väl med poesins.
Farrokhzad är mer formell i sin ton och i viss mån känns upplägget igen från "Vitsvit". Dikter som är såväl poesi som bra radioteater.
Den samskrivna essän är förvisso intressant, men har alltför mycket av manifest över sig. Inte minst för den som minns 1970- och 80-talens inflation av politiska manifest. Men förvisso: Var tid har sina manifest. Så varför inte.
”I vårt gemensamma arbete tvingar översättningen originalet att vara otroget mot sig självt. Den ställer frågor på vilka originalet måste svara. Ofta lyckas originalet, men ibland tvingas det flacka omkring på jakt efter en annan väg ut ur skogen.”
Det finns andra samarbeten värda att uppmärksamma, nämligen mellan "Trados" utgivare: Mäktiga Bonniers och kvalitetsförlaget Rámus som specialiserar sig på översatt lyrik.
Boken – böckerna – ges samtidigt ut i Sverige och Rumänien.
För vem som än utser årets böcker borde "Trado" ligga bra till. Här erbjuds du mycket bra poesi.
Ofta när det gäller bokutgivning finns det osynliga händer som sällan får kredd. En sådan heter Thomas Andersson och han står för formgivningen.