Informationströtthet är någonting jag ofta drabbas av. En form av utmattning som säkert förståsigpåarna kan få till någon ny bokstavsdiagnos. Det plingar i telefonen, eller så spottar datorn ut ett plingeliplong som förkunnar om ny e-post.
Allt oftare ignorerar jag det hela.
Trivialiteterna hoppar fram och tillbaka. En hälsning från en bekant som fått lite tid över på ett försenat tåg. Dessutom har jag förärats med flera bekantskaper där kommunikationen mer eller mindre uteslutande sker genom sms.
Fattigare umgänge är svårt att finna. Det är :-) och :-( som gäller, emellanåt ett ;-). Och jag måste erkänna att jag börjat tröttna även på det.
Internet ger möjlighet att skicka material som tidigare Postverket ombesörjde. Förträffligt! Men i övrigt bli nätet mest som ett enormt uppslagsverk. Det underlättar många gånger. Men innerligheten och livsanden finns aldrig där.
Jag minns förresten min barndoms somrar då vi väntade på att pappa skulle komma från jobbet ut till stugan. Inga sms eller mobilsamtal varslade om hans ankomst. I stället lyssnade jag efter det karaktäristiska ljudet från en 18 hk Johnson som hördes svagt när han passerade udden.
"Nu kommer pappa!"
Och jag sprang ner till stranden.
Den där typen av väntan, längtan och ovisshet kan jag verkligen sakna.
Numera: Plingeliplong..."kommer om en kvart".