Pjäsen om Ester Blenda – Lundbohms kärlek

Den inbitne ungkarlen Hjalmar Lundbohm föll för den vackra Ester Blenda. Han friade men fick korgen. Deras romans är en del av Tornedalsteaterns nya pjäs ”Ett djefvla solsken”.

Wallraff-journalisten. Lisa Hennix Raukola och Gun Olofsson i ”Ett djefvla solsken”, om Ester Blenda Nordström.

Wallraff-journalisten. Lisa Hennix Raukola och Gun Olofsson i ”Ett djefvla solsken”, om Ester Blenda Nordström.

Foto: Markus Forsberg

Kultur och Nöje2016-02-22 13:25

Ester Blenda Nordström var 1910-talets fixstjärna i Sverige. Hon var journalist i Svenska Dagbladet och slog igenom med dunder och brak när hon skrev om sina upplevelser under en månad som tjänsteflicka på en gård i Södermanland. Det blev en reportageserie och det blev också boken ”En piga bland pigor”, senare också filmad.

Ester Blenda Nordström begav sig också till Lappland och tog anställning som nomadlärarinna. I Kiruna umgicks hon med Hjalmar Lundbohm och hans konstnärsvänner.

– Vi visar en episod ur hennes liv. Hon umgicks med Lundbohm och den svenska kultureliten som ofta besökte Lundbohm. Det var konstnärer som Albert Engström, Anders Zorn och de andra stora. Sedan hur hon därifrån ger sig ut till samerna under ett år och pjäsen slutar när hon ska skriva boken Kåtornas folk, säger regissören Markus Forsberg.

– Det var en spännande tid, 1914-15, världsrevolutionernas och världskriget och rösträttskampen. Det var en dynamisk tid och Ester Blenda Nordström var en dynamisk person.

Yvonne Gröning har gjort dramatiseringen av Ester Blenda Nordströms år i Kiruna. Dynamiken hos förebilden är så stor att hon i pjäsen får gestaltas av två olika skådespelare.

– I pjäsen beskriver sig Ester Blenda som två fåror i en älv, en stilla fåra och en som hoppar. Hon flyter lätt in och ut ur olika sammanhang, passar in hos kultureliten lika väl som hos samerna. Hon rör sig obehindrat, men hittar aldrig hem. Det är hennes konflikt, det hon längtar efter, någonstans där hon kan vara hemma, säger Markus Forsberg.

Det är dansaren Lisa Hennix Raukola och Gun Olofsson som ger var sin gestaltning av Ester Blenda Nordström. De är också de enda skådespelarna på scenen. Gruvdisponenten själv får hålla sig i bakgrunden.

Det blir Kiruna som får urpremiären, den 8 mars.

– Vi återvänder liksom till brottsplatsen och spelar pjäsen i Hjalmar Lundbohmsgården. Det blir ett litet intimt scenrum med publiken vid dukade bord, som en bjudning hos gruvdisponenten.

Tornedalsteatern tvekade inte inför Yvonne Grönings manus.

– Det är nyskriven dramatik och det är vi pigga på. Det finns en koppling till våra trakter och sedan är det en historisk period som vi inte behandlat så mycket, säger Markus Forsberg.

Tornedalsteaterns pjäs hamnar också i rätt tid. När sista föreställningen ges i Kiruna har Anna Hylanders dokumentärfilm om Ester Blenda Nordström premiär. En bok om henne är också på väg ut.

I dokumentärfilmen och boken ges utrymme för det tragiska slutet för henne, hur hon som varit å känd glömdes av alla.

– Hon blev svårt alkoholiserad och dog bitter då hon var i 50-årsåldern. Ester Blenda Nordström var ju så framstående i sin tid och så få känner till henne idag. Hon var ju en Wallraff-jounalist långt innan den riktige Wallraff. Dessutom kvinna. Därför är det roligt att uppmärksamma henne, säger Markus Forsberg.

Ester Blenda Nordström

Föddes i Stockholm 1891 men hade sina rötter i Småland. Levde till 1948.

Skrev i Svenska Dagbladet 1911-17 under signaturen Bansai. 1914 tog hon anställning som piga och rapporterade om sina erfarenheter i en reportageserie som gjorde henne känd: En månad som tjänsteflicka på en gård i Södermanland. Hon dokumenterade erfarenheterna också i en bok, ”En piga bland pigor”, som filmatiserades 1924. Har blivit kallad Sveriges första wallraffare.

1915 tog hon anställning som nomadlärarinna i Lappland och levde i drygt ett år i ett lappkollektiv. Reportageboken ”Kåtornas folk” (1916) levandegör inte endast en folkkultur. Den visar också N som lyriskt målande naturskildrare.

John Landqvist, en nära vän, förklarade: ”Hon hade kunnat sitta i ro i Stockholm och Kiruna som en framstående mans fru” apropå hennes Lapplandskännaren Hjalmar Lundbohm som tidigare friat, men en tillvaro som någons fru torde knappast ha tilltalat individualisten N.

Under sin skrivande tid var Ester Blenda Nordström omsvärmad och beundrad: ”Hon gick som Tintomara genom människornas skilda klasser och raser och väckte glädje och längtan”, enligt John Landquist. 1937 drabbades hon av sjukdom och blev satt under sin brors förmyndarskap. Hon avled 1948 bortglömd av offentligheten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!