Pigg 75-årsjubilar firade med stor konsert

KONSERTBodens orkesterförening Dirigent: Hans Ek Solister: Mårten Landström, piano, Stefan Gunnarsson, piano & sång, Carina Stenberg, sopranBjörksalen, BodenLördag 1 november

Foto: Bengt-Åke Persson

Kultur och Nöje2008-11-03 06:00
Vad kan vara mer passande för en 75-årsjubilerande orkesterförening än att fira med stor konsert? Publiken i den fullsatta Björksalen fick under lördagseftermiddagens senare del njuta av ett firande med pianot i centrum, något som blivit föreningens signum.
Före paus sätter sig Mårten Landström bakom flygeln och framför Rachmaninovs andra pianokonsert. Ett stycke där både solist och orkester får ge sitt yttersta. Att kompositören ansåg mycket annan pianomusik vara för enkel och att han behövde ge sig själv något att bita i hörs tydligt. Det finns lättare saker att ge sig på för en pianist, om man säger så...
Men när första satsen inleds med några solotoner på tangenterna står det med ens klart att Landström verkligen är rätt man att tämja tangenterna i denna monstruösa utmaning. Det dröjer heller inte länge förrän orkestern visar sig på bettet i all sin fulla kraft. Maestro Hans Ek piskar upp en kraftfull stämning vilket verket verkligen behöver för att göra sig rätta. Att peka ut enskilda delar i de olika satserna som höjdpunkter vore förmätet då hela stycket rakt igenom är en enda stor höjdpunkt med pianist och orkester i perfekt harmoni.

Efter paus presenteras två andra gäster; Carina Stenberg och Stefan Gunnarsson. Stenberg bjuder på tre romantiska operaarior - alla smäktande framförda. Även i inledande Beethoven-ouvertyren där orkestern visar musklerna på egen hand sitter tonerna utmärkt.
Det är alltid lika fascinerande att se en professionell dirigent ta ett gäng delvis amatöra musiker och få dem att lyfta ytterligare en nivå.
Att Gunnarsson är en duktig sångare, pianist och låtskrivare visar hans egna Let the gods do their work samt Reflections, varsamt orkestrerade stycken där stråkarna bildar en fina matta till hans softa röst och pianospel.
Universella tongångar som visar att steget inte är långt från Kaliforniens kust till Svartbyträskets dito. Även Beatles The long and winding road blir till skön mysjazz i händerna på Gunnarsson och orkestern. I Anthem ur Chess krävs att man tar i från tårna. Så även i Time to say goodbye där Gunnarsson i båda dessa, i den senare i skön förening med Carina Stenberg, verkligen ger allt som sångare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!