Personligt om shoppingen

FÖRESTÄLLNING/PERFORMANCEPersonal ShoppingMed: Johannes Blomqvist, Sofia Breimo, Lisa Hennix, Sophie Erlandsson, Amanda Varghaugvik, Caroline LundströmIdé/koncept och producent: Johannes BlomqvistManus, regi, koreografi, kostym: Johannes Blomqvist och ensemblenFredag 14 majStorgatan, Luleå

Foto: Patrik Boström

Kultur och Nöje2010-05-15 06:00
Människan har alltid bytt varor och handlat. Förr var det greker, romare eller vikingar som reste och utbytte varor med andra civilisationer. Kanske var det skinn, metall, smycken eller textilier man handlade med.
I dag är varorna till viss del andra men behovet av handel detsamma.
Och bara i Luleå shoppas det för flera miljarder varje år.
I Johannes Blomqvists föreställning Personal Shopping, som bara spelas för en person åt gången, får jag som åskådare veta att svensken i genomsnitt shoppar för 80 000 kronor per år.
Här finns inget moraliserande över shoppingen. Inga pekpinnar eller någon uppenbar diskussion om kapitalismen - om någon nu väntar sig det. Shoppingen placeras snarare in som en del av vår vardag, kanske till och med som ett socialt kitt där vi går ut på stan med våra vänner. Eller någon som möjligen ersatt våra drifter från jägar- och samlarsamhället.
Blomqvist sätter också shoppingen i ett historiskt perspektiv när han guidar sin enmanspublik efter storgatan från Café Fröjd till Shopping - världens första köpcentrum. Tillsammans med sin "assistent" Sofia Breimo berättar han om Luleås framväxt som stad, shoppingen i stort och smått - från handelsbod till shoppinggalleria. Man får också veta lite om Fritz Olssons historia när vi passerar spillrorna av det gamla huset, där det nu tycks bli temporär parkeringsplats om företagarna får som de vill i väntan på att de nya butikslokalerna ska börja byggas.
Fast visst nämns här de problem som en shopaholic kan få när vi står längst upp i Smedjan och tittar ner på Luleås shoppare. Eller kvinnan som numera snattar av slentrian.

Här och var under Blomqvists och Sofia Breimos berättande om shoppingen, som kan handla om Coco Chanels parfym No. 5 och upplevelsen av att bära ett tungt, dyrt armbandsur för ett ögonblick eller smaka en fin choklad, bryts vandringen av i små scener.
På ett ställe får man se Lisa Hennix framföra en poetisk dans med shoppingpåsar och på ett annat ställe genomför hon vad som kan liknas vid en tyst konversation med en skyltdocka. Och som sista anhalt bjuder ensemblen på dans till 50-talsrock utanför Shopping, som en doft av den stämning som rådde då Ralph Erskines bygge revolutionerade handlandet i den lilla staden Luleå - och resten av världen.
Och jag går runt med ett leende under hela vandringen med Blomqvist och hans ensemble. För konceptet är briljant i sin enkelhet, med sin travestering på den personliga shoppingassistenten och omhändertagandet av kunden som förhoppningsvis ska leda till maximerande av försäljningen. Det är ju så shoppingen har förfinats på senare år, där företagen ska bli kompis med sin kund.
Fast Blomqvist & co säljer ju inget utöver sin performance och det är verkligen en feelgoodföreställning, ständigt ackompanjerad av musiken från cd-spelaren som Breimo bär omkring på. Men när jag lämnar Storgatan är det ändå den omfattande shoppingen jag tänker på.
Vi spenderar 4,5 miljarder i Luleå på 75 000 invånare.
På gott och ont.
Men det är utan tvekan värt det att lägga 150 kronor av de där 80 000 på Personal Shopping.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!