Personligt, men enformigt av Bergman
MARIT BERGMANLilla SalenKulturens HusLördag 19.30
Marit Bergman gästade Luleå och Kulturens hus för första gången i lördags.
Foto:
(!) framträdande i Luleå sammanfattas. Det blir inte mer spännande än så, men inte heller mer utelämnande. Varenda litet klavertramp blir tydligt och Marit Bergman kan inte ty sig till annat än sin röst och sina fingrar. Hon kan inte ens dölja sig i rökmaskinsrök eftersom hon blir hostig. Men med rökmaskinen avstängd håller rösten hela vägen och är rentav klarare och vackrare än på skiva.
För mig blir framträdandet en smula enformigt, och jag undrar hur många kvinnliga artister med flygel som egentligen ryms på den svenska popscenen. Men vissa låtar sticker ut lite extra, som 1985, Tony, I Followed Him Around och Out On The Piers. Det beror nog lika mycket på låtmaterialet som de utförliga berättelserna om hur låtarna kom till. Berättelsen om fyllespanet och popstjärnan "Bertil" gör till exempel att I Followed him Around får ett fantasieggande sammanhang.
Marit Bergman lyckas etablera en nära, gemytlig ton till publiken med hjälp av dessa låthistorier, som hon blandar upp med direkta frågor till publiken.
Det blir till slut en ganska trevlig en och en halv timme i Lilla Salen. Men det är personligheten och mellansnackets Marit Bergman som etsar sig fast, snarare än artisten. Och förstås den prasslande tjejen med bjudgodis på någon av de främre raderna. Samt när Marit Bergman frågar publiken vad Luleå är känt för. "Olika", ropar en kille till svar.
Så jobbar vi med nyheter