– Nu övergår jag till förenklingar. Figurerna behöver inte alltid ha ett huvud. Det är en lust att uttrycka förenklade former, säger han.
Det som möter besökaren är figurer på väggar och golv. Det börjar med något som konstnären själv antyder skulle vara en avbild av honom själv och har titeln "Commuter". Sedan stiger utställningen in i något som kan ses som en livsresa, från unga människor till åldrade, döende.
– Jag vill skildra den oro som nu finns i samhället, människor i vår samtid. Figurerna kommer från de skisser jag sparat från tiden som lärare när jag var ute med eleverna och skissade människor.
Samtiden kan inte undgå flyktingarna. Där står en gänglig ung man med ilsket röda kortbyxor, en fotboll och med händerna på magen. Huvudet lite nedböjt, som i en väntan. "Inkluderad?" är verkstiteln och figuren gör skäl för frågetecknet.
Sedan är det bara att vandra vidare bland samtidens folk, skapade i papperslera och brända i rakuugn. De är små levande personligheter, för det är ofta det lilla formatet som gäller, men det som de små verken uttrycker är desto större. Det är ofta helfigurer, men i "Minnen" är det bara ett huvud som ligger tillbakalutat och kanske minns ett liv. Intill står en reslig man med keps och överrock och med verkstiteln "Survivel", en överlevare. Och så en som befinner sig mitt i steget. "Kontrollant" kallar Stenberg figuren som går uppför en trappa med ett bestämt och klart mål.
Efter den delen i utställningen kommer vi in på det som Lars-Lennart Stenberg beskriver som sin nya inriktning, att utelämna detaljer och överlämna åt betraktaren att fylla i. Det börjar med en grupp "Entertainer´s", tre herrar med instrument och där deras ansikten och övriga yttre har förenklats. Vi vet ju hur en näsa ser ut och hur öron ser ut, eller?
Sedan är det människor utan huvuden, ibland bara bålen, en torso och som också är titeln på de två sista i utställningen. Det känns som Lars-Lennart Stenberg har funnit rätt väg att gå vidare på och som ger förväntningar om vägens fortsättning. Den blir spännande.
Stenberg ställer inte bara ut det färdiga resultatet. Besökaren får också se de många blyertsskisserna som bildat grunden för skulpturerna. Det är lite av pedagogen Lars-Lennart Stenberg som gör sig påmind. Den delen gör sig också påmind i hantverket, förmågan att i leran ta fram toner och ytor. Ibland ser det ut som blankt, mörkt stål, men det är "bara" en tillsats i pappersleran som gett resultatet. Lars-Lennart Stenberg får den svåra konsten att bränna raku att se lätt ut.