Pendelklockor inspirerade till verket Pendulum
När statens konstråd skulle utsmycka Andrummet i Luleå tekniska universitet föll valet på konstnären Christian Andersson. Igår invigdes verket Pendulum.
Foto:
Den tycks bryta mot gravitationens lagar när den slår sina jämna, lite dröjande slag - den tre meter långa pendeln i Christian Anderssons Pendulum, som invigdes i Andrum på Luleå tekniska universitet.
Rummet är tänkt som ett utrymme med stillhet och tystnad för meditation eller bön för universitetets personal och studenter.
Verket har kommit till i samarbete mellan Luleå tekniska universitet och Statens konstråd, som har samarbetat i mer än 40 år.
- Det är ju en ganska lång process innan ett verk blir till och det är många instanser som ska säga sitt, säger Patrik Förberg, pressekreterare på Statens konstråd.
Men hur tar man sig an ett verk som ska fungera i ett andligt rum - oavsett religiös uppfattning?
- Oavsett vad man tror på är gravitationen en grundregel vi står inför, liksom tiden. Tiden är ju väldigt viktigt för oss människor. Vi splittar den i allt mindre beståndsdelar för att förstå den. Och idén till att göra en pendel kom när jag såg utställningen Se tiden på Nationalmuseum. När jag såg 15 pendlar slå samtidigt tänkte jag "det är grejen" och tiden är inte länkad till någon specifik tro, säger konstnären Christian Andersson om verket Pendulum där den tre meter långa pendeln slår med lugna svepande rörelser som tycks bromsa upplevelsen av tiden och bidrar till en kontemplativ känsla i rummet.
- Det var också viktigt för mig att respektera rummet och titta på vad det var för typ av byggnad. Det är ju inte ett rum som ropar efter uppmärksamhet, säger Andersson.
Men trots den tekniska lösning som ligger bakom pendelns lugna slag menar Andersson att han inte alls är särskilt intresserad av teknik.
- Jag försöker desperat undvika teknik. Det är inte heller den som är navet i verket, säger han och värjer sig från att fösas in i samma fåra som tekniskt intresserade konstnärer som Leonardo da Vinci.
- Jag är en våldsam samlare av information och jag använder mig av det i mina verk. Men inte ens när jag sökte konsthögskolan 1996 och fick frågan om vem som var min förebild kunde jag ge ett exempel på någon, säger han.
Så jobbar vi med nyheter