Cordoba, Argentina
"Argentino y Peronista", lyder otaliga affischer i Argentinas näst största stad, Cordoba. Det handlar om Papa, den nyvalde påven som är född i landet men har italienska rötter. På vilket sätt han är peronist förklaras inte.
Tidningarna och tv domineras av kardinal Francisos utnämning till Papa. I samma medier kan man läsa och höra president Kristina Kirchner gilla det som skett med inte sa lite stolthet.
Placa San Martin, efter landets frihetshjälte, är folkligt men inte fullsatt. På katedralens stentrappa ligger hundar, medan homo sapiens mest verkar sms:a eller möjligen vänta på den tid som flytt. Den enda kön av betydelse är den för att köpa matchbiljetter till fotbollslagets nästa hemmamatch. Stadion är uppkallad efter Mario Kempes, hjälte när Argentina vann VM på hemmaplan 1978.
För övrigt ett omdisktuterat VM, eftersom landet då styrdes av en militärjunta som mellan 1976-83 orsakade över 30 000 människors död eller forsvinnanden. I närheten av placan stöter vi på ett av regimens tortyrcentraler, ett fängelse som görs om till en plats att minnas de fruktansvärda åren. Minnas, reflektera och sörja. För att det aldrig ska hända igen.
Det var en dödens kultur, men flera av dess hjärnor och ledarfigurer sitter nu bakom skranket.
"Det ar fantastiskt, jag är mycket stolt över detta", säger Martin rörd. Han, 77 år, kände flera som nu bara är namn på det före detta fängelsets väggar.
Borges skriver om skuggor och tigrar och befolkar sin "fictiones" med ogreppbara figurer. På den stenlagda gången mellan kyrkans katedral och terrorns före detta dito, dyker frågor upp som famlar efter svar.