Debatten om Sveriges Radio och trovärdigheten kommer i rättan tid. Det kanske inte har varit allmänt känt, men SR har alltså en lång tradition att sätta politiskt färgade journalister i karantän under valår. Idén har varit att tvätta bort alla tvivel om partiskhet.
Men tiderna förändras.
Själv har jag ju ett förflutet inom SR ända sedan 1987. Och mycket har förändrats under de dryga 25 åren. Kravet på opartiskhet har i och för sig alltid funnits med i avtalsformuleringen, men har tolkats väldigt olika. På 80-talet var läsningen mer rigid. Som radiomakare kunde man möjligen tycka till om vädret.
Men sakta har det vänt. Och under de senaste åren har förändringen varit drastisk. Med starka influenser från kommersiell och utländsk radio är vissa programledare mycket mer aktiva och förväntas snarast kommentera och reagera.
Nu ligger det ju i sakens natur att den som förmedlar en tanke eller en åsikt samtidigt ger sken av partiskhet. Så det som programledarna ena stunden uppmuntras att göra ska i en annan tyglas. Det tycks råda viss förvirring.
Om en programledare eller en skribent uttrycker en åsikt behöver det heller inte per automatik betyda att personen i fråga har samma ståndpunkt privat. I mina ögon är det snarare en effektiv metod. För att pröva teser.
Akten ska hellre ses som ett skådespel. Inom radion finns denna tradition sedan länge i USA. För att tydligare markera rollspelet sänder många radiopratare med alias, alltså under pseudonym. De förvandlas då till en slags fiktiva karaktärer som snarast kan liknas med commedia dell'arte. Med en gycklarroll. Vissa har skrivit radiohistoria med just denna utsvävade stil, exempelvis Howard Stern.
Vi bör alltså se dessa mediapersonligheters agerande som ett rollspel.
I Sverige syns detta tydligast inom stå-upp-komiken, där jag vill påstå att sådana som Magnus Betnér och Peter Wahlbeck skapat en slags alter egon av sin egen persona. I kontakt med deras uttryck skapar vi som mediakonsumenter ett filter. Vi lär oss tolka och genomskåda skådespelet.
Så när vd:n Cilla Benkö sneglar på den här gamla regeln och censurerar medarbetare tyder det på en viss omedvetenhet om den trend hon själv driver och är mitt uppe i. Inte heller är det säkert att detta skapar förhöjt förtroende hos lyssnarna. Lika gärna tvärt om. Spänst och trovärdighet byggs ju i allt väsentligt av enskilda medarbetares styrka och profilering.