Palestinafrågan i fokus
Palestinavännen och författaren Per Gahrton tycker att det är dags för omvärlden att agera i Israel/Palestinafrågan. "Men tyvärr är allt sådant här så laddat i Sverige", säger han.
Foto: Kurt Engström
Han föreläser om Palestinafrågan utifrån sin bok Palestinas frihetskamp som kom förra året i Luleå under en seminariedag anordnad av nätverket Gaza Solidaritet.
Kriget i Israel/Palestina har djupa rötter i historien, menar Gahrton och tar publiken tillbaka till 1400 före Kristus när området befolkades av bland annat kananéer och filistéer. Judarna var på den tiden ett nomadiserande ökenfolk som med tiden kom att slå sig ner i landet som i Bibeln omnämns som Kaanans land.
- Det är faktiskt en av de första myter som uppstått i frågan - att det på något sätt skulle vara det judiska folket som var ursprungsbefolkningen i landet. Den, och många andra myter, ägnar jag mig åt att demaskera i min bok, säger Gahrton.
Han fortsätter sin berättelse om de historiska händelser som i dag utmynnat i ett krig:
- Under romarriket skedde en förskringring av det judiska folket. Och i Europa var de inte särskilt välkomna. De utsattes för svår diskriminering och allt detta ledde till en dröm om en egen stat på 1800-talet.
- Men det var bara ett problem. I Biblens Gamla testamente stod det ju att Gud gett Palestina åt judarna. Och nu var landet befolkat av araber och kristna. Så det judiska folket började invandra - och det är klart att det är skillnad mellan att komma som invandrare, och att komma som ett folk som vill bygga en egen stat mitt i ett existerande land.
Men efter andra världskriget ändrades förutsättningarna, menar Gahrton. Sex miljoner judar avrättades i tyskarnas dödsläger.
- Och västvärlden hade inte gjort mycket för att rädda dessa människor, säger Gahrton och understryker att det fanns en kollektiv skuldkänsla över detta.
Man erbjöd judarna Bayern, eftersom man tyckte att det inte var mer än rätt att Tyskland skulle avstå land till det folk man utsatt för sådana grymheter. Men judarna ville inte ha Bayern. De ville ha Palestina - det förlovade landet.
Därmed kom Palestina att delas av FNs utsända. Hälften av landet blev arabiskt och hälften judiskt.
Den nya staten Israel ockuperade till slut stora bitar av det arabiska territoriet och började fördriva araber. Den arabiska befolkningen gjorde i sin tur motstånd - något som pågår än i dag, främst på Västbanken och Gaza.
- Israel kallar projektet "det arabiska dilemmat". Sionismen i sig är inte rasistisk, men i det här fallet blir det onekligen resultatet av dess politik. Det är stor skillnad mellan de rättigheter den arabiska befolkningen och den judiska har i landet. Jag vill inte säga att Israel är en fasciststat, men demokratin gäller bara för den judiska befolkningen, säger Gahrton.
Palestinavännen Gahrton sticker inte under stol med vart han menar att Israel är på väg. "Ett folk, en stat", nämner han flera gånger. Det i sin tur för förstås tankarna till en hel del obehagliga historiska aktiviteter.
Den slutgiltiga lösningen är enligt sionismen en helt judisk stat, menar Gahrton. Och fredsprocessen anser han "vara körd" - åtmistone utan påtryckningar från andra länder.
- Vi i omvärlden måste gå från ord till handling med sanktioner och påtryckningar. Vi borde göra likadant som vi gjorde för att lösa apartheidfrågan i Sydafrika. Men det är vida känt att detdå inte var ekonomiska saktioner som var mest effektiva, utan det som verkligen fungerade var när den härskande klassen kände att de blev utstötta ur internationella sammanhang. Men tyvärr är allt sådant här så laddat i Sverige. Vi drar oss för allt som heter sanktioner, blockade och bojkotter.
Så jobbar vi med nyheter