När jag läser den pakistanske författaren och journalisten Ahmed Rashids nya bok tänker jag i färger, i två nyanser av svart. Det är nämligen ingen munter bild av vare sig historien, nuet eller framtiden han målar upp.
Pakistan, född som stat 1947, har mestadels styrts av militär och säkerhetstjänst, även om det periodvis visats upp civila ledare.
Boken är den sista i en trilogi som började med Talibanerna (2000) och följdes av Vägen mot kaos (2008).
Liksom de föregående böckerna handlar Pakistan - vid avgrundens rand också mycket om grannlandet Afghanistan.
Så måste det vara, då det här med gränser i Sydostasien mest bara är streck på kartor.
Rashid är en auktoritet i världsmåttstock kring det han berättar om och därför nagelfars hans ord även av Washington.
USA är en viktig aktör i dramat Afpak, vars förkortning är Barack Obamas om de områden och länder han, enligt författaren, inte riktigt vill ta i utan mest bara blint skickar drönare över.
Det finns ingen militär lösning vare sig i Pakistan eller Afghanistan är Rashids långtifrån unika, men viktiga slutsats i kapitlet En ny berättelse - eller en avgrund. Läser Sveriges politiker och beslutsfattare Ahmed Rashid?
Innan dess har vi som läsare fått ta del av åtta kapitel hårda och underbyggda fakta, med avstamp i dödandet av Usama Bin Ladin i Abbotabad i Pakistan i maj 2011.
För den som försöker följa dramatiken i "Afpak", erbjuder Rashid välkomna sammanfattningar. För novisen är varje sida rena thrillern.
Kapitlet Samtal med talibanerna är det intressantaste. Inte så att Rashid kramar extremister, men han lyfter fram den beska sanningen att man inte måste sova men tala med fienden. Så har gjorts i det som Rashid kallar "fyrpartssamtal".
Om Pakistan och Afghanistan kan liknas med en kropp, finns mycket att önska kring dess anatomiska status. Rashid kan få slå på fingrarna i ämnet och han har trots det han ser ändå inte tänkt ge upp. För freden och människornas skull "letar han ständigt efter det där öppna fönstret".
Kanske är han naiv? Eller är kanske Pakistan - vid avgrundens rand en orättvis betraktelse, skriven av en författare som själv inte behöver befinna sig i stormens epicentrum?
Läsvärd och viktig är hans text i alla fall.