På turné med Rolling Stones i jazzformat

När saxofonisten Tim Ries fick idén att göra Rolling Stones låtar till jazz var tanken att det skulle bli ett mindre projekt. Kanske en kvintett som gjorde en mindre platta. När Ries, som varit Rolling Stones saxofonist sedan 1999, frågade Charlie Watts på en flygning under en av deras turnéer om han möjligen kunde få göra jazzversionerna var han lite nervös. Han bad trots allt om att få göra musik av sin arbetsgivares musik.
Men Watts tände på idén och på några minuter var även Keith Richards och Ron Woods inblandade i projektet.
Och sedan svällde det en aning.
Innan plattan var färdig hade 25 artister deltagit i projektet - däribland Sheryl Crow, Norah Jones, John Scofield - och den släpptes av Concord Records våren 2005. Och den första plattan följdes sedan upp med Rolling Stones World Music Project 2008. Sångaren Bernard Fowler från det projektet kommer att vara med på turnén i Norrbotten.
Idén att göra jazz av populärmusik hade Tim Ries dock redan när han flyttade till New York 1986.
- Jag fick faktiskt ett uppdrag att göra jazzmusik av pop från ett skivbolag redan då. Men jag ville inte göra någon zappy, urvattnad, musik i stil med Kenny G. Jag tänkte att det måste gå att göra popmusik till jazz utan att det skulle kompromissa med kvaliteten. Och när jag började spela med Rolling Stones 1999 kom idén, men jag ville inte bli ett coverband på ett band som jag redan spelade med, säger Ries och skrattar.
Att göra jazz av Stones tycker han är naturligt. Bandet har sina rötter i bluesen och jazzen.
- Charlie Watts är ju i grunden en jazztrummis. Han spelar som jazztrummisar, har ett litet jazztrumset och har sina förebilder i jazzen. Dessutom har musiker som Sonny Rollins och Wayne Shorter spelat med dem. Och Keith Richards har en väldigt eklektisk musiksmak, säger Ries och berättar en episod från en av deras turnéer.
- Jag väcktes tre på natten av att någon i rummet intill spelade hög musik. Det visade sig vara Keith som bodde där och han sa att det bara var att komma in om han lyssnade på musik. Han lyssnade på allt möjligt från afrikanskt till klassiskt och Rolling Stones musik är väldigt öppen.

Stonesprojektet har vuxit ännu mer med tiden och i dag har Tim Ries rest världen över med det. Hans andra projekt, Rolling Stones World Music Project, har till exempel spelats in i 16 länder med 75 olika musiker. Under den tiden fick Ries även förfrågan om han inte kunde göra arrangemang för storband, men det fanns ingen tid.
- Matt Harris fick frågan om att göra storbandsarrangemang på mina Stones-tolkningar för ett band i Århus. Och de var schyssta nog att låta mig använda de arrangemangen till andra sammanhang. Så nu håller jag på att spela in en ny skiva med ett tiotal olika storband, där även Norrbotten Big Band kommer att ingå. Det är ett av de bästa storbanden i världen och kvaliteten är så hög att vi hade kunnat spela redan igår. Det vi gör nu är att finjustera och jag och Tim Hagans fungerar ju mer som coacher för ett hockeylag, säger Ries som känt Norrbotten Big Bands ledare Tim Hagans sedan de spelade med Bob Belden 1989.
Ries berättar att det mesta av hans Stonesmaterial spelats in live på ett eller annat sätt. För det är livekänslan han vill åt.
- Under Motowns storhetstid spelades ju allt in live i en liten lokal där musikerna stod intill varandra. Men på 70-talet tog teknikerna över och ville kontrollera allt. Men om man sätter micken direkt mot trumman så blir det ju fel, man sätter ju inte örat mot trummskinnet eller saxofonen - man lyssnar en bit ifrån och så tycker jag att man till exempel ska spela in trummor. Men teknikerna är så rädda för att det ska bli slaskljud och de blir upprörda när jag vill ta tillbaka makten till musikerna, säger Ries och skrattar.