Det kom ett pressmeddelande till kulturredaktionen häromdagen. Det var Kulturens hus i Luleå som tillsammans med Norrbottensteatern berättade att de bjuder in allmänheten att utforma och skapa framtidens kulturupplevelse i Luleå.
Den första tanken var att nu är det kris i kassorna, att publiken sviker. Årsberättelserna för 2015 är ännu inte skrivna, så vi vet inte om publiken svikit. Klart är att den svek Drömspelet, så den pjäsen fick läggas ner. Det hjälpte inte att den byggde på August Strindbergs Ett drömspel stod och att Sven Wollter hade huvudrollen. Publiken uteblev.
Nu ska Kulturens hus och Norrbottensteatern fråga publiken vad den vill se på scenerna. Det kallas för Piloten och går ut på att en publik testpanel tillsammans med regissörer, artister och andra ska utveckla en, som det heter, "kulturprodukt som publiken verkligen vill ha".
Är vägen till publikframgång så enkel så borde folkomröstningar om pjäsinnehåll och pjäsval ha genomförts för länge sedan och på alla teatrar och kulturinstitutioner. Varför har inte alla insett denna genväg till framgång?
I årsberättelsen för 2014 skriver Norrbottensteaterns chef Karin Enberg: "Publiken har rätt till teater som både är igenkännande och överraskande." Det har hon så rätt i, men med Piloten-projektet är risken stor att det bara blir igenkännande och inga överraskningar när en kulturens folkdomstol står för pjäsurvalet.
När jag går på teater vill jag bli överraskad, av pjäsens innehåll, regin och skådespelarnas prestationer. Jag vill inte få en anpasslig medelupplevelse som röstats fram av en jury. Nej, jag vill se vad en egensinnig dramatiker åstadkommit, inte se något som jag kan förutse.
Det framgår inte om Kulturens hus konsthall omfattas av Pilot-projektet, om det också ska röstas fram den konst som publiken verkligen vill ha. Hur kommer den konsten att se ut, blir det solnedgång med älgfamilj på myr framför Lapporten? Och hur blir det i stadsbiblioteket, ingår det också i projektet. Vilka böcker får vi då läsa – blir det bara storsäljare av Liza Marklund, Björn Ranelid och David Lagercrantz?
Kulturen måste vara fri och konstnärerna måste få skapa fritt. Om den friheten begränsas till förmån för ett allmänt publikfrieri får vi ett tristare samhälle.
Sedan är det med viss förväntan krönikören ser fram emot Piloten-projektets resultat: Kulturprodukten som publiken verkligen vill ha, hur den ser ut.