Det är roligt med kommentarer. Förra lördagen handlade lördagskrönikan om flyktingarna och de kungliga gemaken. Budskapet gick kort och gott ut på att staten bör rekvirera slotten och herresätena som flyktingförläggningar. Det skulle ge så fin PR – fly till Sverige och bo kungligt!
Ingen invände, men det kom ett vykort från en kvinna i Luleå. Hon ville att även landets kyrkor skulle användas för flyktingboende. Kyrkorna ska ju vara öppna, dags som natt, precis som de är i Spanien, agiterade författarinnan.
Kvinnan skriver om hur hon en dag mötte församlingsprästen, som spatserade med sin hustru på Storgatan. Vykortsförfattaren framförde sitt förslag, att göra flyktingförläggningar av kyrkorna i Luleå.
Svaret kom inte från prästen, men väl från prästfrun, vänd mot sin make:
– Jag sade ju åt dig att vi skulle ha tagit bilen!
Det har sina risker att flanera på Storgatan, även för en präst. I Luleå hade vi i många år ett kommunalråd som gärna flanerade på Storgatan. Det var Karl Petersen och han mötte och tog till sig medborgarnas reaktioner över den politiska verkligheten.
Kanske skulle Karl Petersen ha tagit bilen i stället. Hålla på och möta väljarna på det där viset. Vårt nya kommunalråd Niklas Nordström vet bättre. Han far ut världen och bygger nätverk.
Det låter så fint att vara en flanör, men i Svenska akademiens ordbok blir du tagen ur den villfarelsen: sysslolös promenera omkring på gatorna utan bestämt mål, gå och driva.
Men flanören kan hålla huvudet högt, för han har en plats i litteraturen. Akademiledamoten Sigfrid Siewertz skrev romanen En flanör som Bonniers gav ut 1914 och som kom i en nytryckning 2015. Ett citat ur boken:
En vacker lördagskväll i slutet av juni vred Torsten Gjörloff om nyckeln till det rum, han hyrde av fru Rundholm uppe vid Katarina kyrkogård, och sprang småvisslande utför de fyra trapporna. Han var ännu i den åldern, då man springer utför sina trappor och då varje promenad är ett äfventyr.
Varje promenad kan bli ett äventyr, även ett politiskt. När Pär Nuder skrev boken Stolt men inte nöjd recenserade Olle Svenning den med följande strof:
Som politisk flanör i Jerusalem fylls Nuder av lycka. Han förnimmer känslan av att kunna uträtta något verkligt stort: till exempel bidra till att mäkla fred mellan israeler och palestinier.
Inte ens Nuder begrep att man inte skulle hålla på att gå och flanera på en stor gata, liksom gå på driven som politiker.