Han var på plats själv för att ta emot hyllningarna av en fullsatt teatersalong. Scenografin var enkel, en tallgren i taket och så stolar på golvet, sju stolar som kunde var hämtade från bondgårdarna i Sjöbotten, Hjoggböle, Per-Olov Enquists födelsebygd.
Hyllningarnas första akt bestod i ett uppförande av 15 texter ur Per-Olov Enquists litterära verk och dramatik, gestaltade av de sex skådespelarna Anna Söderling, Gunnar Eklund, Göran Hansson, Matilda Kjellmor, Mikael Lindgren, Margareta Niss och ackompanjerat av pianisten Mattias Kågström..
Där fanns de stora romanerna som Musikanternas uttåg, Sekonden, Ett annat liv och så pjäser som Från regnormarnas liv, I lodjurets timma, Bildmakarna och Tribadernas natt.
Det var skickligt och medryckande framfört, trots att det lästes direkt ur manus. Skådespelarna hade var sin pärm, likt en tidig repetition. Flera av inslagen lockade till skrattsalvor, däribland scenen ur Tribadernas natt där August Strindberg beskriver sitt organs dimensioner, att hans utrustning i uppretat tillstånd är tillräckligt. Det blir en humorfylld beskrivning i matematiska termer gällande längd, men framför allt omkrets, en uppvisning i hur man räknar ut den med hjälp av diametern och pi.
Tribadernas natt var det första dramat Per-Olov Enquist skrev och det kom till 1975.
– Jag fångade Strindberg bättre än många kritiker förstod", säger han om pjäsen och beskriver scenen med "pittmätningen" som en bra bild av Strindberg som pedagog och vetenskapsman.
Andra akten av hyllningen till den 80-årige författaren bestod i ett samtal på scen med Kerstin Wixe om de 80-åren och då framförallt författandet. Han gav den här beskrivningen av hur det kom sig att han började skriva. Först i små anteckningsböcker.
– Jag var ingen begåvning i skolan och det var nära jag kört i studenten. Men jag skrev bra uppsatser. Och min mor gullade inte med mig. Det skapade en man av mig, svarar han lite illmarigt på frågan.
Det fanns några andra framtidsdrömmar, som att bli överste eller framgångsrik idrottsman, innan författandet tog över, beskrivet nära nog religiöst.
– Det är första steget till himmelriket att få en bok publicerad, men min första bok var en skitbok.
Så här beskriver han sitt långa författarliv och meningen med författandet:
– Det är så många böcker, en lavaström av ord. Kanske finns det något i någon av de många böckerna som förflyttar mänskligheten 0,2 millimeter framåt.
En av scenerna som skådespelarna framförde var hämtad ur romanen Musikanternas uttåg, om arbetarrörelsens inbrytningsförsök i den frireligiösa Skelleftebygden. Den handlar om den prostatasjuke agitatorn Älmblads möte med den frälsta Josefina.
– Har jag skrivit detta? Den scenen hade jag glömt, säger han om skådespelaren Gunnar Eklunds målande uppläsning som får teatersalongen att vrida sig av skratt.
– Jag försöker aldrig vara rolig, säger han om publikens reaktion.
Per-Olov Enquist beskriver författandet som ett arbete som kan börja med 50 skrivna sidor som han sedan kastar och börjar om. Plötsligt finns något där värt att fortsätta med.
"Det blir som bäst om man kramar till verkligheten med hjärtmuskeln", är hans bildlika beskrivning av författandet.
Det finns kraft kvar i denna 80-åriga hjärtmuskel för ytterligare romanbygge.
– Jag är fullt kapabel att skriva något mera, men jag ska inte skriva fler memoarer, säger Per-Olov Enquist och antyder att något nytt kan vara på gång.
Efter Västerbottensteaterns hyllningsafton ges den första aktens uppläsningar som soppteater i Skellefteå. Den är värd en soppa också hos grannen i norr, Norrbottensteatern.