Tunnelbanan som ämne för litterära undersökningar är mycket väl lämpat för sitt ändamål. Den arketypiska kopplingen till den psykologiska och metafysiska underjorden är snubblande nära.
Likheten mellan tunnelbanenätet och andra sorters gångar och tunnlar, t ex gruvor, i djurriket, i naturen, etc., är också en möjlighet till litterär tolkning.
Nu har Malte Persson gett sig på att skriva lyrik i bunden form, sonetter. Sonettens historia är skriven av tunga litterära auktoriteter, och inte ens bland dem är det alltid lyckat.
Shakespeares versfötter kan även de vara tungfotade och med glipan mellan form och innehåll för tydlig emellanåt.
Kanske har Persson valt den svåra formen för att desarmera den, dekonstruera den eventuellt. Om det är syftet så lyckas han förstås, men resultatet slår endast tillbaka på hans egna resultat, och förändrar inte vad en sonett är. Så här låter en rådbråkad sådan:
Vad växer, mognar, under jordens yta?
Skall frön som såtts i djupa tankar gro
och gödda av den mullens hopp och tro
en gång ta form, för att i ljuset bryta
fram, upp, ut?
Jag far, min tanke med, genom en jättes kropp som blivit stel,
där tåg går, animerade av el,
likt maskar i en jord som brutits ned.
Likt maskar? Nej, mer likt något hårt
och obönhörligt leddjur:
en missil av stål och glas, ett framtida fossil
ur nuets urtid utgrävd utan vårt
medvetande och tillstånd (som är över).
Frön sover under jord och orden söver.
Nödrimmen flankerar denna lyriska best på ett sätt som påminner om mycket illa framförd musik. Inte bara falsksång, utan även orytmiskt och med amatörmässig stråkföring.
Det är svårt att skriva dikter, ännu svårare att skriva i bunden form. Då och då testar någon svensk nutida poet sonetten, och jag har ännu inte sett någon som håller måttet, inte ens Lotta Olssons för några år sedan.
Det hjälper inte att säga: men det är ju en sonett! Snus är snus, oavsett förpackningen.
Här och där blir det lite grann musik i alla fall, men ingen sonett har i sin helhet tonträff. Några roliga jämförelser finns det också, som t ex mellan Kerberos och en pitbullterrier, eller allusionerna till den stilgotik som t ex Stagnelius representerade.
Det hjälper dock inte att name-droppa Hades, Lethe, eller andra underjordens figurer och landmärken för att skapa bra dikt.