Nu arbetar de tillsammans med operan ”Prova på för operasugna”, som har urpremiär på festspelen i Piteå.
Det är sen eftermiddag på Berwaldhallen i Stockholm. Skådespelerskan och regissören Maria af Malmborg Linnman, som regisserar Prova på för operasugna, har precis kommit från ensemblens senaste repetition på Operahögskolan i Stockholm.
För tonsättaren Paula af Malmborg Ward har dagen inneburit deltagande i en presentationsdag för ny orkestermusik på Berwaldhallen. Men dagen efter vårt möte, den 4 juni, är det fullt fokus på Prova på för operasugna, för då är det dags för både sångare och musiker att repetera tillsammans för första gången.
– Det är jättespännande för Paula skriver väldigt avancerad, ibland ganska svår musik. Man får jobba som satan för att få det rätt. Nu börjar vi närma oss och ofta kan jag känna att det aldrig blir riktigt bra konst om det inte har varit blod, svett och tårar på något plan under tillkomsten, säger Maria.
I programbeskrivningen på festspelens hemsida beskrivs Prova på för operasugna som en ”nyskriven operavaudeville om tillkortakommanden”. Men Paula, som komponerat musiken, vill egentligen att beskrivningen ska vara mer utförlig.
– Det ska stå: om gemenskap, tillkortakommanden och upphovsrätt, säger hon bestämt och förklarar att det är just det som operan handlar om.
– Den handlar om framför allt de två första, med inslag av det tredje. Det är en sorts historia om maktmarkeringar, manipulation, status, att visa sig och att inte våga visa sig, säger hon och Maria fyller i:
– Det är en kurs för kvinnor hur man skriver operalibretto och det finns en kursledare som leder de här kvinnorna in på olika spår. Men ni kallar det för en vau de ville, säger hon till sin syster.
– Egentligen kanske jag inte tycker att det är en vau de ville i den klassiska bemärkelsen men den är skruvad både i innehåll och form så det finns en väldigt realistisk botten. Sedan tar den lite olika vägar. Det händer saker mellan de här kvinnorna som startar igång processer som på olika sätt gör att plötsligt kommer det fram innehåll som blir intressant att få ner i ett libretto, säger Maria.
Det var för fem år sedan som tanken på operan dök upp. De tre sopranerna Ulrika Precht, Anette Stridh, som även skrivit librettot, och Angela Wannbäck, kontaktade Paula och började diskutera två olika operor.
– Det skulle vara med kvinnotema och den andra operan skulle skrivas av en annan tonsättare, och de skulle göras sida vid sida, säger hon men berättar att bara den ena av operorna är klar.
Redan från början var tanken att det skulle finnas en figur som styr och manipulerar kvinnorna, och inspirationen hämtade Paula från popstjärnan Lady Gaga.
– Vår diskussion började i Lady Gagas inverkan på unga flickor, eller ungdom över huvudtaget. Jag tittade jättemycket på videofilmer med Lady Gaga och alla hennes djävulssymboler, trianglar och det ena med det tredje och kände själv att jag har väldigt svårt att hitta en ingång själv i protest mot någonting.
Då kom hon på idén med en kursledare och en workshop.
– Sedan skrev Anette ett libretto utifrån inflytelserika kvinnor som har sagt citat som gått till eftervärlden och som finns samlade i en bok.
De kvinnliga kursdeltagarna får förtroende för varandra och kommer varandra nära.
– Då blir det problematiskt för kursledaren för hon skulle liksom styra och ställa.
Operan tar också upp upphovsrätten och vem som har rätt till ett material.
Och på den korta speltiden, 37 minuter, förändras stämningen från kollektiv skaparglädje till förskräckelse, överraskning och obehag.
– Det är musikdramatikens stora fördel, att man snabbt kan byta temperatur, tempo och stämning, säger Paula.
– Deras yttre apparition faller mer och mer, och det är fantastiskt att det går att få en sådan stor psykologisk process på så kort tid, säger Maria, som har varit involverad i projektet sedan en dryg månad tillbaka. Under många år har hon arbetat parallellt som skådespelerska och regissör och berättar att hon blivit mer och mer intresserad av att regissera.
– Jag känner att jag har en väldig hjälp av att jag är skådespelare. Anledningen till att jag mer och mer regisserar är för att jag alltid har intresserat mig för helheter och för berättelser och hur konsten kommunicerar med publiken.
Det här är hennes första regelrätta operaregiuppdrag och hon berättar att det känns ”jätteroligt”.
– Det känns som att; varför har jag inte jobbat med det här hela livet? Det här att arbeta tillsammans med det sceniska, med musiken, känns inte främmande för mig. Det blir som ett flöde för mig och jag tror att man är väldigt präglad av att man har vuxit upp på Operan.
Både hon och Paula har tydliga barndomsminnen från Drottningholmsteatern och Kungliga Operan, där deras föräldrar, sopranen Gunilla af Malmborg och dirigenten Lars af Malmborg arbetade.
– Vi var ju med pappa och mamma på Operan jättemycket, jag och min bror, vi är ju lite äldre än Paula. Vi såg väldigt mycket, vi var mycket bakom scenen så vi fick i oss väldigt mycket musik. Jag tror att det präglar en att man känner sig hemma i den sfären, säger Maria.
– Jag känner mer att jag känner doften från korridorerna på Operan än på Drottningholm. Och det luktar likadant på Operan fortfarande, säger Paula.
Redan när hon var sju år började hon skriva musik och utbildade sig till musiklärare och senare tonsättare på musikhögskolan. I slutet av 1990-talet började hon skriva operor.
– Cirkeln slöts. Jag har hållit på och skrivit musik till olika saker, spelat i band och sedan var jag teatermusiker ett tag på 80-talet. Sedan kände jag att jag ville vidare och fördjupa det. Då kom jag tillbaka till operan.
Det 17 juni är det premiär men det har varit kort repetitionstid för ensemblen.
– Jag borde egentligen vara helt frustrerad, fullständigt förtvivlad och slita mitt hår. Men jag är inte det för jag tycker att det går väldigt bra. Och jag tycker att vi jobbar väldigt effektivt så jag har full tillförsikt att det här faktiskt kan bli någonting fint att visa upp den sjuttonde.
Men operans titel, Prova på för operasugna, ska inte misstolkas. Det är ingen interaktiv föreställning där publiken bjuds in att delta. Däremot finns det tid för samtal mellan publik och ensemble efter föreställningen.
Vilka frågor hoppas ni att operan kan väcka?
– Jag tycker att den lever starkt på de olika kvinnornas berättelser. Det finns ett väldigt tydligt feministiskt perspektiv. Den tar upp viktiga frågor för kvinnor i olika situationer och upphovsrätten, hur man utnyttjar så kallade vanliga människors material, säger Maria och nämner dokumentärfilmer som exempel ”hur man utnyttjar vanliga människors material och själv tar hem inkomsterna”.
– Det tycker jag är en väldigt viktig fråga. Den känns väldigt aktuell i många sammanhang. Vi har ju en tendens att vi mer och mer vill använda verkligheten i fiktionen.
Även Paula håller med om det feministiska perspektivet i operan.
– Det är väl det som har satt igång mig mest, säger hon.