Omtumlande läsning
BOKKodnamn: Mikael - Spionaffären Enbom och kalla krigetTomas BreskyOrdfront Förlag
Foto: Fredric Lundqvist
Journalisten Tomas Bresky har länge drivits av viljan att få veta och berätta sanningen om den så kallade Enbomaffären. Han har gjort program i radio- och tv, men också en tv-dokumentär i slutet av 1990-talet. Detta, Sveriges största spionmål, har blivit ett "livsprojekt" med Breskys egna ord. Och att han därför nu i bokform kommer ut med Kodnamn: Mikael - Spionaffären Enbom och kalla kriget, känns därför ganska logiskt.
Det är en krononlogiskt sammanställd reportagebok om ett drama och en för vissa människor dramatisk tid i svensk historia. Och det är ett drama som luktar, illa. Mycket illa.
När Fritjof Enbom, född i Buddbyn utanför Boden, under en julmiddag i Stockholm 1951 berättar för husvärdarna Jan och Inger Lodin att han under tio års tid varit spion för Sovjetunionens räkning, blir det startskottet för en process som leder till att sju personer åtalas, och sex döms i domstol. Två av dessa får livstids straffarbete och övriga fängelsedomar av varierad längd. De dömda sägs ha ingått i "Enbomsligan" och på olika sätt försett den för Sovjet spionerande Fritjof Enbom med hemlig militär information om försvaret i norra Sverige i allmänhet och Norrbotten i synnerhet.
Och varför skulle de inte det, de var ju politisk röda, flertalet av dem uttalade kommunister troligen med starkare lojalitet till Moskva och "arbetarstaten" Sovjet än borgar-ditot Sverige. Eller?
För novisen på Enbomaffären och dess rättsliga efterspel torde Breskys bok vara omtumlande läsning. Det är det även för undertecknad, som trots hygglig kunskap i frågan skakas om och slås av dess, faktiska, akualitet.
I 50-talets Sverige var det antikommunismen som i mångt och mycket formade tidsandan. Den påbjöds uppifrån, och sögs upp av ett lydigt folk. Anno 2008 är det lite luddigare, men det pådyvlade "Kriget mot terrorismen" är en modern variant av 1950-talets krig mot "oamerikansk verksamhet", varav Sverige deltog i framför allt genom hård facklig antikommunistisk kamp. För vilken statsminister fick beröm för "over there".
Breskys flitigt återgivande av domstolprotokoll visar att de sex åtalade mer eller mindre blev dömda på förhand. De svaga materiella "bevisen" och Enboms högst tvivelaktiga trovärdighet stod sig slätt när den berömde spionåklagaren Werner Ryhninger, känd antikommunist, med hetta drev åtalet till fällande dom. Domar som samma Ryhninger läste upp i - radio! Året var 1952.
Bland det mest beklämmande är beskrivningen av medias, och i synnerhet Dagens Nyheters, aktiva roll i rättegången. Det visar att drevjournalistiken sannerligen inte är ny i Sverige. Men, som Bresky skriver: "Var det möjligt att stå fri?"
Och då vill jag tillägga: Är det möjligt?
Hur många var det inte, i svensk media och bland "folk" som i egen icke offentlig domstol dömde före detta Guantanamo-fången Mehdi Gezali som skyldig till..., typ "säkert har han gjort nåt och därför låstes han in"? Året var 2004.
Kodnamn: Mikael - Spionaffären och kalla kriget, består i huvudsak av två delar där första delen återger bakgrund, de inblandade personerna, tidsanda, rättegång och domar.
I andra delen, som börjar med kapitel 4 och rubriken Jakten på sanningen, återvänder författaren till 1982/83 och varför han överhuvudtaget började engagera sig i Enbomaffären. Orsaken var att Fingal Larsson, en av de åtalade och dömda, hade begjort resning och Bresky lyckats ordna ett möte med denne, som bytt namn till Lennelind, i Fällträsk. Träffen med Fingal Larsson/Lennelind, uppväxt i Bjurå och innan åtalet arbetandes inom SJ, där också vännen och politiske brodern Enbom jobbat en tid, blev bollen som satte Enbomaffären i återkommande fokus för journalisten Tomas Bresky.
Ett engagemang som också åsidosatt den så kallade objektiviteten? Bresky är medveten om problemet, men behöver inte skämmas för att han nu även vill försöka ge några av de åtalades bild av den tragedi som Enbomsaffären de facto är.
Alla åtalade var och är ju förlorare. Även om nya fakta och idogt journalistiskt och annat arbete visat att "bevisen" när det begav sig aldrig klarat en rättsprocess värd namnet.
Och till och med RÅ, riksaåklagarmyndigheten, har medgivit tidsandans påverkan av processen. Men att därifrån, anno 2008, bevilja den döda Fingal Larsson, och dito Hugo Gjersvold, som jämte Enbom dömdes till livstids straffarbete, juridisk resning är varken "aktuell" eller "möjlig" enligt samma insats. Moment 22, alltså.
Vem detta dramas utlösare, Fritjof Enbom, egentligen var har dock inte klarnat med Kodnamn: Mikael - Spionaffären Enbom och kalla kriget. Mer än att han i och med julmiddagen 1951 berättade en intressant historia - och därmed klev ur sin egen skugga.
Arbetarpojken som under en tid jobbade som journalist på Norrskensflamman ville nog det alla vill: Bli någon.Eller som Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla.Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Det är bara att hoppas att Tomas Bresky får som han vill, att boken ska bli en källa till diskussion om effekterna av kalla kriget och de människor som, enligt honom, blev några av dess offer.
Så jobbar vi med nyheter